Uppgift 1

Min älskade dagbok!

Jag vill börja skriva dagbok, det är mysigt och titta tillbaka i den sedan.
Jag har tänkt att börja skriva långt innan, men jag har aldrig haft tid till det, men nu har jag tid över. Idag är det datumet 1 juni 1914.

Mitt namn är Jaquline, en kvinna på 22 år och jag bor i USA, i storstaden New York. Jag bor i en brun, liten stuga utanför centrum. Där ingen finns, ödetomt. Detta huset har tillhört mina fattiga släktingar som nu är döda.
Jag flyttade hit för några veckor sedan med min man, när min pappa dog i cancer. Jag ville inte minnas mitt gamla land, för jag ville inte gråta längre.
Jag bodde i Frankrike, det kändes spänt på ett sätt. Tyskland tog Frankrike som ett hot, det skulle inte förvåna mig om det blev ett litet krig där i mellan. Tyskland tog Frankrike som ett hot för att Frankrike var ett starkt land med många kolonier, de hade även en allians med Ryssland och Storbritannien. Storbritannien var det landet som hade flest kolonier i Europa. Frankrike var tvåa.
Nu i USA känns det tryggare och bättre. Det är en av världens största industriländer. Det flyttar även hit mycket människor, som sagt var jag en utav dem. Många av människorna som flyttar hit kommer från Frankrike och Sverige. USA är ett stort land som kommer bli överfullt om fler människor flyttar hit. Om inte många dör.

Men jag saknar min fina vän Juliette, hon bor fortfarande kvar i Frankrike. Jag är orolig för hennes läge där just nu.
I min bakgrund har jag varit med henne oerhört mycket och vi har haft väldigt kul och gjort spännande saker tillsammans och vi var grannar. Förhoppningsvis kan vi träffas ändå.
Min mamma har jag endast träffat när jag var mycket liten, sedan skiljde sig mamma och pappa, efter det har hon bara skickat några brev, fast det var för ungefär tre år sedan, pappa sa åt mig att inte skicka något tillbaka, han ville inte veta av henne mer. Men jag gjorde det ändå, men hon svarade aldrig. Jag vet varken var hon är eller om hon lever, vilket jag hoppas på. Någon gång i mitt liv vill jag hitta henne, och lära känna henne, jag tror att hon är vacker och snäll.

Jag har lysande blå ögon, mörkbrunt långt hår som går ner till midjan.
Jag har sparat länge, jag är inte rik, vilket gör att jag inte kan klippa mig ofta.
Jag har ingen sax, men jag gillar mitt långa hår ändå.
Mina pengar går till mat, och kläder som ska hålla mig varm.
Jag bor med min man, som arbetar som militär. Han är inte hemma så ofta, men jag klarar mig. Eftersom han inte heller tjänar mycket pengar, får vi vara försiktiga med pengarna vi gör oss av med.

Jag är hushållerska, som inte får mycket betalt. Men det är mycket att göra både städa och tvätta som tar på mina krafter, med tanke på att jag är gravid och är i femte månaden, är detta mycket smärta.
Jag har börjat min utbildning till sjuksköterska.
Jag längtar tills det är färdigt, jag gillar att ta hand om folk.
Hoppas det inte blir för stressigt och det känns bra eftersom jag kommer tjäna lite mer pengar, som jag sedan kommer kunna ge till mitt barn när det lilla underverket kommer ut. Jag vill kunna ge mitt barn allt jag ville ha som liten, som inte jag fick. Min pappa var inte rik, han var arbetslös. Det fanns inget att leka med, men det fanns kärlek. Det viktigaste av allt, utan kärlek skulle vi inte kunna leva. Min pappa hade mycket kärlek att ge, som han gav till mig.

Snart planerar jag att gå en lång promenad genom staden New York för att se hur den har förändrats. Jag har nämligen inte varit ute på länge. Berättar mer någon annan dag.
Jag är ganska trött, så nu ska jag sova.

Många kramar och ett godnatt till min kära dagbok!

Källor:
http://www.gunnesboskolan.lund.se/nyasidan/79/1900/tidslinje/usa.html
Anteckningar