Uppgift 1

Detta kom att vara en av de cykelturer, inte bara cykelturer utan också en av de allra sista somrar för många av oss men vi levde som om ingenting någonsin skulle kunna förändras, vilket var bra. Vi tog tillvara på den underbara sommaren och levde i nuet. Detta var den sista sommaren innan kriget, en sommar vi alla skulle minnas när vi sedan skulle befinna oss i svåra situationer och allra helst skulle vilja ge upp. Dock gav tillbakablicken på sommaren oss kraft till att kämpa i det svåraste lägena. Det jag skriver idag och de följande händelser och berättelser ni kommer att få läsa är något jag varit med om, detta är bara en liten förtext till allt som en gång har hänt, det som de flesta tror sig veta allt om, men egentligen vet de bara smådelar av det som en gång var något väldigt stort.

Dagen är den andra juni 1914. Idag har jag hunnit med många saker, bland annat har jag varit på en trevlig cykeltur med min familj. Jag kanske inte ska skriva familj med tanke på att vi inte har några barn. Min så kallade familj består av mig och min fästmö Natasha, vi har funderat på barn men vi tycker att vårt giftemål ska prioriteras först. Dessutom när det gäller graviditet anser de allra flesta att ett utomäktenskapsbarn är "förbjudet", i och med det har vi beslutat att försöka få barn efter vigseln då ingen kommer dömma oss som "paret som gjorde det förbjudna". Nu får det vara nog om min fästmö, ni vill säkert få reda på vem jag är innan ni läser händelseförloppet i mitt liv. Numera tillkallar de allra flesta mig med mitt fullständiga namn Vladimir. Det var när mina föräldrar fortfarande var i livet jag blev kallad Vladde, det är en historia jag hade kunnat berätta men det får bli vid ett annat tillfälle. Mina föräldrar levde sina härliga liv som jag var en del av. Jag var deras kära son, som de älskade, inte bara när jag var en bra son, utan även vid jobbiga tillfällen. De kunde aldrig undgå att säga något som "jag älskar dig", både till mig och min lillebror. Jag hade en väldigt bra relation till mina föräldrar, en ovanligt bra relation som ibland kunde påminna mig om en djup vänskapsrelation. Det är inte så konstigt med tanke på att jag, min bror och mina föräldrar bodde rätt avskilt från den då kallade "stora byn" som idag är en stor stad. Varje dag besöker massor med människor staden för att få någonstans att bo eller rent av för att se hur snabb utvecklingen har varit i den en gång väldigt lilla byn.

Som jag nyss nämnde bodde vår familj mer avskillt än vad resten av befolkningen gjorde och därför blev vår familj mer sammanbunden eftersom det inte fanns speciellt många andra att umgås med. För det mesta var det roligt men det fanns tillfällen då vi blev arga på varandra och jag helst av allt ville flytta hemifrån men det är nu när de är borta, inte bara mina föräldrar utan också min bror som inte längre finns vid liv han heller, som man saknar de stunderna då vi var den oskiljaktiga familjen som alla avundades för att de inte hade samma band i sina familjer som vi hade i vår. Trots att vi bodde utanför byn visste alla allt om alla som mina föräldrar titt som tätt störde sig en hel del på. Mina föräldrar och min bror dog för två år sedan. Jag är nu 19 år gammal och har kommit över den största sorgen men i början var det tufft men som man brukar säga, "tiden läker alla sår". Jag hade en bra relation med mina föräldrar men den var inget mot den relationen jag hade med min bror. Vi var som jing och jang, om nån bråkade med min bror bråkade den med mig med, det var inget att orda om. Bilolyckan som inträffade brydde sig inte om varken vår eller min relation till mina föräldrar men min barndom har gjort mig till den jag är idag, Vladimir. En lång och smal kille med brunt hår, och trots min gängliga kropp är jag stark, inte bara fysiskt utan även psykiskt och det är en av mina egenskaper som jag gillar hos mig själv. Folk genomskådar mig genom att bara titta i mina klarblåa ögon, där ser dem en snäll ung kille men ibland är det en liten nackdel för i vissa lägen kan jag behöva ta fram min "onda" sida i mig. Min fysiska starkhet är något jag tränar på hela tiden, oavsett vad som händer eller kommer att hända är det viktigt att vara förberedd. Det är ett av många kloka råd min far gav mig.

Så som det ser ut i nuläget har konflikterna trappats upp mellan de olika stormakterna i Eurpoa. Det fransktyska kriget som pågick under 1870-71 hade orsakat bildandet av Tyskland vilket vi i Ryssland inte hade föreslagit om vi fått bestämma. Sedan Napoleonkrigens slut har maktbalansen i Europa behandlats med omsorg men den balans som en gång skapats håller nu på att rämna, alltså förstöras på grund av framför allt Tyskland och Italien som nu också har tillkommit till en av stormakterna. Vi, Ryssland och de andra stormakterna blir givetvis oroliga och osäkra på hur detta ska gå när det tillkommit två nya stormakter och därför har konflikter trappats upp mer än förväntat mellan stormatkterna vilket jag anser vara förståeligt. Vad som kommer att ske nu är fortfarande lite osäkert men det verkar som att vi här i Ryssland har bildat en allians tillsammans med Storbritannien och Frankrike. Vårt land samt dessa två länder kallas tillsammans Ententen har jag fått höra. Tyskland, Österrike och Italien har tillsammans bildat Trippelalliansen och orsakerna till bildandet av de olika alliansmakterna beror på att konkurrensen om kolonierna har ökat hastigt och länderna vill då vara på den trygga sidan och därav allianserna.

Vad Vladimir inte visste var att en liten enstaka konflikt skulle komma att bli början på något väldigt stort extremt snart.

Källor

http://www.historiskarena.se/11november1918.html

http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=7023