Kära morbror Stephané
Det är din systers son, Adrien. Jag ville höra av mig för att jag vill veta hur du har det. Vi har ju inte träffas på 11 år. Nu är jag 16 år gammal. När vi träffades senast var jag ju bara 5 år. Kommer du ihåg den lille svarthårige pojken med bruna ögon som ofta satt i ditt knä? Det var jag.
Vi bor kvar i Frankrike men vi har flyttat till huvudstaden Paris och bor därför inte ute på landet längre. Hela familjen bor i ett litet hus mitt i stan. Jag funderar på att flytta hemifrån, men vill nog vänta lite till.
Nu består inte hela familjen bara av min mamma, pappa ,storebror och jag längre. Utan nu är vi fem stycken i familjen med min lillasyster, Jennifer, som är nu fyllt 6 år och ska börja skolan till hösten.
Min bästa vän heter Leonardo och bor i huset brevid. Vi har varit bästa vänner sedan vi var små. Om du kommer ihåg så var det han som jag var tillsammans med när vi plockade äpplen i din trägård, när du bodde i huset brevid vårt. Vi har gjort nästan allting tillsammans och jag skulle knappt kunna tänka mig att klara mig utan honom. Vi är lika gamla och gått hela skolgången tillsammans.
Just nu är jag arbetslös och har ingenting att göra på dagarna. Jag söker jobb men har fortfarande inte fått något svar. Jag vill gärna bli journalist och har sökt in på universitetet. Om jag inte blir antagen så vet jag inte vad jag ska göra.
Leonardo jobbar som brevbärare på Paris postkontor. Man kan säga att han har lyckats mer än jag. Jag är oftast ensam på dagarna när Leonardo jobbar.
Min bror, Allan, och min far, är militärer. Mamma är oftast ute hos sina väninnor och kommer hem när hon ska laga mat till familjen.
Annars är allting är bra. Det är fortfarande bara början på juni 1914. Det är den 5:e om jag ska vara exakt och om ca en vecka så fyller jag 17 år. Jag skulle önska att du kunde komma på min födelsedag, men när du läser detta så kanske det har hunnit gå flera månader, kanske t o m ett år. Det känns ändå bra att skriva till dig eftersom det är många oroligheter i landet som alla i hela staden pratar om. De säger att Tyskland beter sig som ett stormakt och planerar att starta krig. Jag vet inte om jag riktigt kan tro på det, men det gör mig ängslig. Det är många i vårt kvarter som nekar till att krig kommer bryta ut, eftersom alla vill tro på fred.
Leonardo berättar för mig att oroligheterna diskuteras väldigt mycket på postkontoret. Jag vill inte ha krig, speciellt inte om det kommer påverka oss. Eftersom du flyttade till Tyskland undrar jag om du har märkt någonting av det där. Känner att du sannolikt vet mer om detta än jag. Jag hoppas att du har det bra i Tyskland. Det skulle vara väldigt värdefullt om du ville komma och hälsa på oss. Jag saknar dig väldigt mycket!
Vänliga hälsningar Adrien
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar