3:e juni, 1914
Guten Tag!
Mitt namn är Cornelius Tierstiege. Jag är en glad ung man, nyss 24 år fyllda. Till utseendet skulle man kunna beskriva mig som en medellång man med kort, nästan lite råttfärgat hår och grönblåa ögon. Jag är en nyfiken person som gärna testar nya saker, vilket inte alltid är till en fördel för mig. Jag bor i Berlin tillsammans med min barndomsvän August, men egentligen kommer jag inte alls här ifrån. Hur jag hamnade här ska ni snart få veta.
Jag kommer från München, en stor stad i Tysklands södra delar. Jag, mina föräldrar och mina två syskon, Albrecht och Rosie, som båda är yngre än mig bodde på en gård i utkanterna av den stora staden. Far min arbetade som skomakare och fick slita mycket hårt för att det skulle gå ihop för familjen, eftersom min mor inte arbetade. Hon var alltid hemma och stod för vardagsbestyren. Som liten pojke uppfattade jag aldrig att vi ibland hade ont om pengar, sådant hade jag inte tid att tänka på. Om dagarna gick jag i skolan och när jag kom hem brukade jag leka med min bästa kompis August. Han bodde på granngården och vi gjorde allt tillsammans. Trots att vi inte var speciellt välbärgade hade vi det bra på vår gård och det märktes att vi var på väg mot goda tider - trodde vi. Men vi kom underfund med att allt kan förändras och att det roliga alltid har en tendens att ta slut fortare än man egentligen vill. Trots att Tyskland, under ledning av Otto von Bismarck, nu hade varit ett enat rike i mer än trettio år såg saker ut att förändras.
Genom den industriella revolutionen, som främst tog sin början under de tidiga delarna 1800-talet, började människor leva på ett nytt sätt. Istället för att alla hade sina egna mjölkkor och sydde sina egna kläder tillverkade man nu varor på löpande band i fabriker kring de större städerna. Vid den här tiden bodde det relativt mycket folk i Tyskland, vilket betydde mycket arbetskraft. Man blev ett rikt land med mycket makt. Men eftersom andra länder, främst i Europa, också blivit mäktiga ökade spänningen mellan länderna. Vi som bodde i Tyskland kunde märka att man nu hade blivit mer vaksam på var man hade de andra länderna, men vi kände oss ändå trygga. Otto von Bismarck ville såklart att Tyskland skulle fortsätta att vara ett ledande industriland och bestämde därför att Tyskland skulle stärka sin armé, ut ifall att ett krig skulle bryta ut mellan länderna. Jag, som vid den tiden var 22 år gammal, tänkte att ett arbete i armén skulle vara toppen. Jag tänkte inte på allvar att jag kanske skulle bli tvungen att gå ut i krig, utan kände mig trygg i München och såg det mer som ett bra sätt att tjäna extra pengar till familjen. Dessutom skulle jag bli tvungen att resa till Berlin för att gå utbildningen - ett riktigt litet äventyr enligt mig!
Men mitt berlinäventyr är inte alls så spännande som jag först trott, och soldatyrket kommer inte bli någon dans på rosor precis. Jag och min vän August gav oss iväg mot Berlin i januari 1913. Vi tog adjö av alla vi kände och satte oss på tåget som skulle ta oss till huvudstaden. Väl framme tog vi oss till huset vi skulle bo i - ett dystert, grått hus med en massa små rum för oss som skulle gå soldatutbildningen. Här har vi nu bott, August och jag, i ett och ett halvt år. Vi har fått slita hårt och kriget känns inte alls lika långt borta längre. Det känns som att hela Tyskland bara går och väntar på att något ska hända. Men vi vet att vi har ett bra försvar mot de andra länderna. Dessutom har vi ju slutit förbund med Österrike-Ungern och Italien, mäktiga länder även de. Men trots att vi är bra rustade för krig går det inte längre att känna sig helt lugn, från och med nu vet vi att vad som helst kan hända. När som helst.
Källor
http://www.ne.se/enkel/f%C3%B6rsta-v%C3%A4rldskriget
http://www.ne.se/enkel/industriella-revolutionen
Jag tog även fakta från bloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar