Vi har gått in i kriget. USA har förklarat Tyskland krig. Jag kan inte fatta det allt är så overkligt. Varför varför startade Serberna detta krig. Varför var de tvungna att skjuta Frans och Sophie. Det var kulorna som fick vågen att tippa över. Våran exakt balanserade värld brakade samman och kvar finns bara ett tomt skal av det som en gång var. Kyrkogårdarna breder ut sig men räcker fortfarande inte till. Det är många söner som aldrig kommer komma hem igen. Många mödrar som för alltid kommer att vänta på ett barn som aldrig mera ska sätta sin fot på den jord.
Jag skulle kunna gå på i evigheter om Serbiens skuld men sanningen är att det är allas fel. Det är människan. Det är pappas maktgalna bror och mammas lättlurade syster. Det kanske aldrig var meningen att människan skulle höja sig så högt över alla andra varelser på våran jord. Kanske är vi dömda till att slå ut varandra i en ändlös värld av krig. Våran girighet och godtrogenhet tar död på den värld vi vill leva i. Balansen rubbas och krig blir resultatet.
(en månad senare)
Kriget är över. Det finns inte längre några pengar att kriga för eller några soldater att skicka till gränsen. Jag sörjer alla krigets offer och sänder en tanke till Herman. Snälla låt honom ha överlevt. Kanske kan vi lära oss av det här. Kanske kan alla och envar ta detta krig till lärdom och se till den större bilden istället för att bara lägga fokus på sin egen lycka.. Kanske kan vi i framtiden slippa sådana här hemska sammandrabbningar. Eller kanske inte. Något inom mig för mig att tvivla och en röst som inte är min egen säger att människan inte kommer ändras att krigen kommer följa oss sida vid sida genom hela våran framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar