11/11-1920.
Det har nu gått två hela år sedan kriget slutade, jag är nu 24 år gammal. Jag och min fru Jasmin väntar redan vårat första barn.
Det är helt underbart att kriget äntligen är över. Jag har levt som ett monster i fyra år nu, de värsta fyra åren i hela mitt liv. Men nu är mitt liv precis som jag drömt om, förutom vissa nätter då jag vaknar upp av att jag drömmer om mina vänners ansikten vrida sig av smärta. Men det är inte mer än rätt för mig, i fyra år har jag skjutit folk, MÖRDAT! Jag har dödat män som aldrig får uppleva det jag gör nu med min fru och mitt barn som snart är på väg. Blir det en pojk ska han få namnet Jürgen efter min fars far. Blir det en flicka ska hon få sitt namn från Jasmins mor Simona.
23/2-1938.
Jag är helt tagen av min fars dagbok. Att han klarade sig igenom det här är otroligt starkt av honom. Jag hade ingen aning om att min far skrev dagbok under kriget, men det är inte konstigt att han inte berättat något. Far pratade aldrig om vad som hänt under kriget utan han svarade endast på ett par enstaka frågor. Men jag förstår honom. Han har kallat sig monster men jag vet att om far hade fått välja själv hade han aldrig riktat en pistol mot någon, han gjorde bara vad han var tvungen till. Han gjorde det för att skydda sig familj. Jag är stolt över min far, jag önskar jag var lika modig som han. Far gick bort för bara några dagar sedan vid 42 års ålder av en svår sjukdom, det var då han berättade om dagboken för mig.
Men Frank skrev aldrig vad som hände när kriget tog slut och varför. Jag som är så nyfiken tänker ta reda på det, jag tänker fortsätta skriva i denna dagboken så att mina barn precis som jag kan få bli lika stolt över Frank som jag är.
Med vänlig hälsning Jürgen.
24/2-1938
Nu har jag tagit reda på vad som hände två år innan jag kom till jorden tack vare min fantastiska far Frank och min underbara vackra mor Jasmin.
Jag tar allt från början.
Tyskland började med att uppträda som en stormakt vilket de europeiska stormakterna Storbritannien, Ryssland och Frankrike såg som ett hot. Serbien blev en regional stormakt, vilket hotade Österrike-Ungern. När Österrike-Ungerns kronprins blev skjuten den 28 juni 1914 i Sarajevo Bosniens huvudstad som då tillhörde Österrike-Ungern av en serbisk terrorist förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien en månad efter skottet i Sarajevo. Då förberedde Ryssland sin krigsmakt genom att mobilisera sig. Eftersom Ryssland var i förbund med Frankrike kände sig nu Tyskland hotat från två håll.
Tyskarna skapade en plan vid namn Schlieffenplanen som gick ut på att de snabbt skulle besegra Frankrike norrifrån genom att gå igenom det neutrala Belgien för att sedan vända sig mot Ryssland med alla stridskrafter. Då startade Storbritannien krig med Tyskland, för att Storbritannien skulle skydda Belgiens neutralitet. Men den tyska planen misslyckades helt. Den franska armén lyckades hejda tyskarna norr om Paris, men ingen av arméerna kunde driva bort den andra. I stället grävde båda sidor ner sig i enorma skyttegravar.
Båda sidor gjorde sedan många försök under resten av kriget att driva bort fienden, nästan utan resultat.
I öster var kriget mer rörligt, men även där dröjde det länge innan det kom till något avgörande. Tyskarna kunde slå tillbaka ryssarna, men det lyckades inte österrikarna med. Österrikiska trupper var också bundna på gränsen mot Italien, som hade gått med i kriget 1915.
USA hade från början varit neutralt. Men när tyskarna inledde ett ubåtskrig i Atlanten som drabbade även amerikanska fartyg gick USA in i kriget på våren 1917.
Under 1918 avgjordes kriget. Tyskland slöt fred med Ryssland i mars och koncentrerade alla krafter på västfronten. Men nu hade en stor och utvilad amerikansk armé satts in där, och äntligen kunde ententen anfalla med framgång. Tyskarna tvingades bakåt och gav upp 11 november. Innan det gav mitt Österrike-Ungern upp.
Våren 1919 så var det fredsuppgörelse i Versailles som ligger i Frankrike. Tyskland fick inte vara med på mötet men all skuld lades ändå på Tyskland för framförallt Frankrike och Storbritannien ansåg att kriget var Tysklands fel för det var de som som startat kriget genom att anfalla Belgien och Frankrike. Varken Tyskland eller de andra centralmakterna fick inte vara med på mötet.
Fredsvillkoren blev en katastrof för Tyskland som blev av med stora områden i sitt land och alla sina kolonier. Tyskland fick också betala ett enormt krigsskadestånd till segermakterna. Man bestämde också att den tyska armén bara får uppgå till 100 000 man. Tyskland får heller inte ha några flygvapen.
Mötets beslut ledde också till att vår karta förändrades. Österrike-Ungern som deltog vid centralmakternas sida, delades upp i mindre och instabila nationalstater med etniska minoritetsbefolkningar.
Det är Serbiens fel att kriget för mig. För hade inte deras idiotiska nationalister skjutit Franz hade inte vi haft någon anledning till att starta ett krog mot dem. Fast egentligen så måste jag hålla med Frankrike och Storbritannien också, för enligt min åsikt tycker jag det verkar som om Tyskland drev på allting med krigen. Men det är så mycket mer än bara skottet i Sarajevo som ligger bakom kriget egentligen, jag menar alla länder var ju nationalister och ville ha så mycket makt som möjligt. Så för att få den makten så startar de krig vilket man egentligen bara förlorar på. Alla familjer som utsätts för krig som får höra utav staten att vi kommer vinna det här och kanske efter några dagar får det höra att deras far har dött ute i kriget. Hur mycket tillit får staten utav det egentligen?
Men jag är så otroligt stolt över dig far, som klarade dig igenom kriget och klarade att skapa dig en egen familj. Någon dag ska mina barn få läsa denna dagbok och få vara lika stolta över dig som jag är!
// Jürgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar