1920-09-05
Kära pappa!Jag kommer äntligen hem snart! Jag beräknar vara tillbaks på hemmaplan den andra movember i år (1920). Jag ska äntligen få träffa dig igen efter alla dessa år, jag kan knappt bärja mig! kommer du ens ihåg din 23-årige son, som du skickade till armén för att tjäna sitt land? Den sonen kommer att återvända redan inom några veckor, hem till Frankfurt igen för att träffa er. Som du vet är kriget över, det är åter fred. Freden och avtalet till de skapades i Versailles som du säkert också redan vet och jag har så många tankar från kriget som jag vill dela med dig när jag kommer hem igen. Tyvärr är allt inte så kul, som du kanske förstår blev kriget ingen enkel match. Det var efter att USA hade gett sig in i kriget som det hela blev så mycket svårare. Det var egentligen vi som retade dem att gå in i kriget, i alla fall var det många som påstod det. Vi och även ententen hade svårt i vårt anfall och att komma någon vart och många försök gjordes från båda sidorna. De ville få ut oss ur deras land och vi ville till Paris. När vi sedan började att attackera från ubåtar i Atlanten gav sig Amerikanarna in i kriget också. De ansåg att vi hade attackerat deras fartyg men det är något som jag tycker verkar överdrivet. Dock var jag inte med till sjöss så mina ord är inget värt men en stormakt som oss behandlar alla lika även i krig. USA gick hur som helst med i kriget våren 1917 och i mars ett år efter var vi tvungna att sluta fred med Ryssland för att kunna koncentrera oss på att försvara oss på västfronten. Trots att ryssarna på östfronten inte längre var något problem hade USAs armé precis gått med i kriget och deras arméer var både utvilade och motiverade. När de kom ännu ett land emot oss blev det tungt, vi var utslitna och utbrända. Det tillsammans med att många utav oss bara väntade ut kriget, ville dö eller åka hem och många av oss tyskar kämpade utan mål. Ett tag tillhörde jag också den kategorin men jag ryckte upp mig och hade jag inte gjort det då hade jag kanske inte stått här idag. Dock trycktes min kämpaglöd ner något enormt när Ententen, efter alla försök, slutligen kunde anfalla med resultat. För våran del var det inget bra resultat utan vi tvingades ut ur deras land och vända hem igen. 1918 11 november tvingades vi ge upp, det var en dyster dag som vi alla kommer att minnas. Vi får dock inte glömma att Österrike-Ungern hade också hade gett upp samt att Turkiet hade besegrats. Det var ingen förlust vi ska vara nöjda över men samtidigt bevisade vi en gång för alla att vi är en stormakt som inte viker sig i första taget.
När det meningslösa kriget var över började förhandlingarna januari 1919 i Versailles och om jag inte minns fel var det inte mindre än 26stater som deltog. Vi tillsammans med Österrike- Ungern var inte inbjudna och fick inte delta, inte heller Ryssland deltog i förhandlingarna. Det var ett fredsavtal som skulle skrivas men av de extrema villkoren som skrevs skulle jag vilja kalla det "kravbrev". Frankrike, Storbritannien och USA var de länder som till största del bestämde och beslutade om dessa kraven på vår nation. USA som från början var med på det hela drog sig ur på grund av villkoren som Tyskland sattes under och Storbritannien följde deras exempel.
Den sjunde maj fick vi villkoren och de var brutala enligt mig, vår regeringen gjorde uppror vilket jag stöttar till 100 procent. Avtalet var orättvist och vi hade inget att säga till om så regeringen gjorde också rätt i att lämna Versailles genast. När regeringen sedan kom tillbaka till Tyskland avgick dem och en ny regering tredde i kraft och en omröstning skulle få avgöra om vi skulle godta fredsavtalet eller inte. Omröstningen visade trots allt att fredsavtalet skulle godtas och Tysklands nya utrikesminister och kommunikationsminister skrev på avtalet den 28juni 1919. Vilket misstag måste jag säga och jag vet att jag är långt ifrån ensam om den åsikten. Visst, hans alternativ var säkerligen inte många men att vårt land skulle skriva under på att kriget var vårt fel måste vara det största misstaget i historien. Enligt mig är det Serbiens nationalister som bör skulden till det här kriget. De va deras medborgare som startade uppror och oroligheter genom skottet i Sarajevo. Hade inte Svarta Handen haft de där männen där hade nog aldrig vi ens börjat fundera på någon Schlieffernplan, det var bara vår plikt att försvara vår nation och visa vår styrka. Jag menar hur hade det sett ut om Tyskland, det största industrilandet samt stormakten, hade varit neutrala. Ett land som vi måste ju visa styrka och makt, hur kommer världen se ut i framtiden? Nu har vi ändå kämpat och kanske inte vunnit men visat att vi klarade att stå upp mot andra stormakter. Jag tror att detta betyder framgång för vårt land, att vi blir mer enade. Dock tror jag att detta så kallade avtalet vi skrivit på kommer bli avgörande för framtiden. De hårda regler Tyskland kommer få leva efter blir vårt undergång. Vi kommer inte längre få bygga upp vår armé på samma sätt vilket kommer göra många arbetslösa samt att vårt försvarsmakt kommer bli svag ifall ett krig skulle inträffa igen. Våra industrier kommer heller inte få fortsätta producera vapen vilket kommer leda till ännu mer arbetslösa. Industrier är en stor del av Tysklands inkomstkälla och förlorar vi det vi annars lever på, dör vi. Vårt land, vår nation, vårt rike, vår stolthet, vart tog det vägen? Om Tyskland ska förbli en stormakt måste folk vakna upp och inse fakta, detta avtalet kommer inte bli ett lyft direkt. Vi kommer också bli av med en hel del land vi brukade äga och förvalta oss på, våra rikedomar kommer gå till andra länder. I Fredsavtalet, om det är så det kallar det, hävdar de även att Tyskland kommer bli ersättningsskyldiga många länder, däribland Frankrike och Storbritannien, en ofantlig summa som ska vara avbetalad senast 1984. Det är skandal, det kan inte bli mer orättvist än såhär! Frankrike, vars premiärminister är den största hjärnan bakom detta avtal, har bara sett till sitt lands bästa och inte tänkt på att det faktiskt är Europa och världens bästa vi alla vill. Alla vill väl ha fred och så länge handeln funkar mellan länderna tycker inte jag att något land ska behöva ha massa skulder och bli orättvist behandlade! Jag kan knappt vänta tills jag får höra hur ni där hemma tycker! Återigen jag saknar er så, vi ses snart!
Walter
KÄLLOR:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar