Jag vet att du inte har samtyckt med mig i så många situationer och framför allt inte när det har gällt krig och militär. Jag var ung och oerfaren, jag skrev aldrig till dig under kriget och du har inte hört av mig sen jag for hemifrån. Jag vill att du ska veta att jag har mognat och förändrats, det var under slaget vis Somme. Jag ångrade mitt beteende mot dig under de åren jag bodde hemma och jag vill att du ska veta att när jag skrev den här delen du nu ska få läsa tänkte jag på dig. Det är ur min dagbok från slaget vid Somme, då jag var som mest uppgiven. Jag skrev texter under kriget som man kan likna dagboks inlägg men det var det inte, jag behövde bara klargöra för mig själv hur jag själv stod i vissa ställningstaganden och hur klargöra mina åsikter. Det var till en början samma som jag alltid haft men efter en tid ändrade jag inställning, kanske inte till allt men mycket förändrades. Det här var en relativt lugn dag då jag bestämde mig för att sammanfatta kriget såhär långt. Den här texten var menad åt dig, läs!
Hoppas du kan förstå, jag klara mig inte utan min syster!
Din storebror Walter
1916-09-17
Det var så länge sen jag var hemma nu och jag börjar helt ärligt bli trött på allt krig. Det känns såklart inte meningslöst men folk dör hela tiden, varför? Vad tjänar det till att mörda massa människor? Alla de oskyldiga barnen jag har sett ligga skottskadade på gatorna och alla de hjälplösa människorna som har jag har sett fly från deras hem och deras familjer. Jag har fått uppleva mycket hemska saker under de nästan tre månaderna jag har varit här och allt har inte varit bra. Dock började vårt första slag vid Somme väldigt bra och Britterna förlorade slaget större än de någonsin gjort, räknat i människoliv. Det dog så himla många den dagen att siffror inte är nödvändiga, bara de jag har sett är tusentals och det är långt ifrån alla. Det är hemskt här, det är därför jag ställer mig frågan återigen; varför? Jag har alltid varit positiv inriktad till krig och alltid tyckt att det finns en mening med det men nu vet jag inte. Soldater skadas och dör, befolkningen här skadas och dör, vad är meningen? Vi ligger i våra skyttegravar redo att när som helst rusa ut i ingenmansland och attackera eller försvara oss mot fienden. Det är inte enkelt att förklara hur det hela går det men för att ta det korta versionen kan man säga att det svåraste och mest sårbara är att var den anfallande armé. De rusar ut i ingenmansland land utan skydd av något mer än deras vapen och sina enkla kläder. Den försvarande armén kan däremot skydda sig med hjälp av jordvallar och taggtrådshinder. Dessutom har vi alltid kulsprutseld i ryggen av vårt försvar, det är något att luta sig tillbaka på. Det är en stor fördel att vara försvar men om man är i försvar så kan man också bli överraskad vilket är en nackdel och vid oförberedda slag förlorar man ofta många man. Häromdagen var som igår och imorgon blir som idag, allt är det samma och dag och natt flyter ihop. Vi får sova i skift men sova är synd för så mycket sovtid blir det verkligen inte. Vi anfaller och försvarar, vi skjuter och blir skjutna. Det är ett evighetskrig som aldrig verkar ta slut, vi kommer ingen vart de kommer ingen vart. Vad tjänar det till? Visst, vi tjänar vårt rike men vad är det som är bra med att mörda oskyldigt folk och förlorar massa pengar som kunde gått till annat än död. Är det rätt? vad vet jag..
Det som vi trodde skulle bli ett kortvarigt krig eller snarare anfall , att vi snart skulle få återvända med stolhet och lättnad i våra hjärtan. Tyskland med våran Schleiffenplan, vad kunde gå fel?Gud så fel vi hade. Vårt första anfall var såklart lyckat men längre än så kom vi inte, Paris som var vårt mål är inte ens i närheten av var vi är idag. Vi ligger i våra skyttegravar och anfall är lika med blodbad. Jag tror inte någon egentligen visste hur mycket sättet har förändras sedan industrialiseringen. Att det numera inte är någon enkel match för någon att vinna ett anfall med alla kulsprutor och moderna eldvapen som har utvecklats och producerats i massor. Jag tror att detta är den största anledningen till att kriget just nu bara står still, det händer inget större än ett anfall och att många människoliv förloras.
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar