5/6-14
Kära dagbok
I alla år har Juni varit den lugnaste månaden för min del, speciellt i början. Idag är det Tisdag den 5 juli. För precis en vecka sedan så hände det något som har fått många människor att tappa andan. Kronprinsen av Österike - Ungern, Franz Ferdinand har blivit skjuten. Han och hans fru blev skjutna inför en stor befolkningsmassa, av en man som kom framrusade och sköt dem. Alla som bor i mitt kvarter har varit helt uppspelta. När vår familj fick reda på det när vi alla satt och lyssnade på radion. Både far och Allan reste sig upp direkt. De åkte iväg till Militärbasen för att kolla någonting sa dem, mer fick jag inte veta.
Nu under hela denna veckan pratar alla om någon vid namn Gavrio Princip jag har ingen aning om vem han är, men det sägs vara han som sköt kronprinsen. Jag har pratat med Leonardo om detta i helgen, han sa att förstod ingenting, varför skulle någon skjuta kronprinsen? Alla vill väl ha fred?
Jag håller delvis med honom men det verkar vara någon som vill starta ett krig. Men jag vet inte vad jag ska tro. Jag är rädd och känner på mig att detta kommer att påverka mig på något sätt. Men jag vågar inte tro på det eller snarare jag vågar inte tro alls.
6/8 -14
Kära dagbok
Tur att jag hittade dig! Den 3 augusti började allt som en vanlig dag. Jag vaknade upp och förberedde mig för att stiga upp, samt äta frukost. Min far kom inrusande med bad oss att sätta oss ner så att han kunde berätta en sak som han precis hade fått reda på. Han berättade att Tyskarna har förklarat krig mot Frankrike och vi måste vara förberedda på det. Samt att de tror att deras mål är Paris för att Frankrike ska upp sina kolonier i afrika. Vinner de över Frankrike får de Frankrikes kolonier.
Far ville att jag skulle börja ta värvning. Jag var så avskräckt av tanken att vara ute på ett fält med ett vapen i handen att jag nästan skrek ut att jag vägrar. Jag tror att far kände sig lite förolämpad, men jag fick mor vid min sida iallafall. Hon sa åt far att jag var för ung, det blev ett liten gräl i några minuter innan far gav sig. Tyskarna har säkert redan börja bege sig framåt mot Frankrikes gränser sa han.
Min lillasyster blev så rädd att hon inte vågade sova själv den natten, knappt att jag kunde det heller. Massa tankar och funderingar på krig spred sig i massa tankar den natten en var som tänk om jag skulle förlora min far eller bror eller hela min familj? Skulle jag få leva ensam utan hem eller någon som skulle vara vid min sida? Jag skulle inte klara av det.
Källor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar