Snart skulle det ske något som satte hela Europa i svajning, närmare bestämt 26 dagar senare kom beskedet om skottet i Sarajevo. Skottet inträffade alltså den 28 juni. Detta satte inte bara Europa i svajning utan min så kallade familj sattes i ett läge som jag skulle få ångra resten av mitt liv vilket jag fortfarande gör. Nu får ni läsa ännu en förtext till ytterligare en del av mitt liv då jag blev inkallad som soldat. Det var nu det började och det visste jag egentligen innan, jag ville bara inte erkänna det för mig själv då. Jag kunde inte komma på tanken att lämna min familj, min kära fru som jag älskade så och gör ännu. Förr var jag trots allt inte lika vis som nu och det straffas jag för varje dag.
Dagen är den sjunde augusti och jag som så många andra unga soldater har börjat min resa på väg mot Tysklands armé. Det var nio dagar sedan det hela började, om det inte hade hänt hade jag aldrig varit i detta tält, skrivit om händelserna som jag nu ska berätta om.
Det var den 28 juni jag, precis som många andra, fick beskedet om skottet i Sarajevo. För de allra flesta var 28 juni en helt vanlig dag, tillskillnad från vad den var för mig. Min fru och jag(nu kan jag äntligen säga fru) fick inte bara reda på en nyhet som vi då inte visste skulle påverka oss som den nu har gjort. Den 28 juni lovade vi varandra evig trohet tills döden skiljer oss åt, alltså vårat giftemål blev äntligen av! Dagen hade börjat helt perfekt, solen sken in i sovrumsfönstret när jag vaknade och jag visste då att det var så här det skulle vara de resterande femtio åren av mitt liv. Med denna fantastiska tanke i minnet lyste mitt ansikte av lycka hela dagen fram tills jag fick höra den hemska nyheten senare på kvällen.
Som jag nämnde ägde den fruktansvärda skottlossningen rum i Sarajevo samma dag som vår bröllopsdag. Förskräckelsen över nyheten tog över lyckan jag hade känt tidigare på dagen och det märktes i mitt beteende, jag hade inte längre ett leende på läpparna och var hela tiden på spänn över att få höra någon värre nyhet. Det var en man vid namn Gravilo Princip som plötsligt hade sprungit rakt mot kungaparets bil och skjutit både Franz Ferdinand och hans fru. De allvarliga skadorna skotten orsakade kostade de bådas liv. I folkmassan hade en vän till mig sett mördaren gripas omgående på platsen av vakterna. Det var redan på morgonen samma dag som folket i staden hade tagit på sig sina bästa kläder för att kunna gå ut i den underbara sommarmorgonen för att ta del av vad de kallde "festligheterna". Anledningen till de fina kläderna och den stora folkmassan berodde på finbesöket av ärkehertig Franz Ferdinand och hans fru. Sådana besök är inte speciellt vanliga i Sarajevo, inte här heller för den delen, men trots spänningarna i luften mellan de olika allianserna var gatulivet i staden mycket hoppfullt denna dag. Min vän berättade att människorna pratade med varandra som om det skulle ske något helt fantastiskt. Paniken som sedan bröt ut hos människorna i folkmassan, inkluderande min vän, var inte fullt så fantastiskt berättade han.
Dagen är den sjunde augusti och jag som så många andra unga soldater har börjat min resa på väg mot Tysklands armé. Det var nio dagar sedan det hela började, om det inte hade hänt hade jag aldrig varit i detta tält, skrivit om händelserna som jag nu ska berätta om.
Det var den 28 juni jag, precis som många andra, fick beskedet om skottet i Sarajevo. För de allra flesta var 28 juni en helt vanlig dag, tillskillnad från vad den var för mig. Min fru och jag(nu kan jag äntligen säga fru) fick inte bara reda på en nyhet som vi då inte visste skulle påverka oss som den nu har gjort. Den 28 juni lovade vi varandra evig trohet tills döden skiljer oss åt, alltså vårat giftemål blev äntligen av! Dagen hade börjat helt perfekt, solen sken in i sovrumsfönstret när jag vaknade och jag visste då att det var så här det skulle vara de resterande femtio åren av mitt liv. Med denna fantastiska tanke i minnet lyste mitt ansikte av lycka hela dagen fram tills jag fick höra den hemska nyheten senare på kvällen.
Som jag nämnde ägde den fruktansvärda skottlossningen rum i Sarajevo samma dag som vår bröllopsdag. Förskräckelsen över nyheten tog över lyckan jag hade känt tidigare på dagen och det märktes i mitt beteende, jag hade inte längre ett leende på läpparna och var hela tiden på spänn över att få höra någon värre nyhet. Det var en man vid namn Gravilo Princip som plötsligt hade sprungit rakt mot kungaparets bil och skjutit både Franz Ferdinand och hans fru. De allvarliga skadorna skotten orsakade kostade de bådas liv. I folkmassan hade en vän till mig sett mördaren gripas omgående på platsen av vakterna. Det var redan på morgonen samma dag som folket i staden hade tagit på sig sina bästa kläder för att kunna gå ut i den underbara sommarmorgonen för att ta del av vad de kallde "festligheterna". Anledningen till de fina kläderna och den stora folkmassan berodde på finbesöket av ärkehertig Franz Ferdinand och hans fru. Sådana besök är inte speciellt vanliga i Sarajevo, inte här heller för den delen, men trots spänningarna i luften mellan de olika allianserna var gatulivet i staden mycket hoppfullt denna dag. Min vän berättade att människorna pratade med varandra som om det skulle ske något helt fantastiskt. Paniken som sedan bröt ut hos människorna i folkmassan, inkluderande min vän, var inte fullt så fantastiskt berättade han.
Gravilo Princip var medlem i den hemliga gruppen Svarta Handen och i och med att gruppen vill att Bosnien ska frigöras ansåg de att skjuta den österike-ungerska kronprinsen är något vi måste göra för att kunna få det genomfört. Det är så jag har uppfattat det i alla fall. Hur som helst hade gruppen en plan på hur de skulle gå till väga. De sju männen hade placerat ut sig enligt den väg kungaparets bil skulle åka och den som fick läge skulle avfyra de dödande skotten. När bilen stannade lägligt framför Gravilo såg han sin enda chans och dödade paret omedelbart. Varför Princip har berättat allt i ingående detalj då han greps förstår jag inte, men allt som hjälper mig att förstå händelsen bättre gör mig bara tacksam men samtidgt arg. Hur man ens kan komma på tanken att utföra något sådant är förfärligt. En sak som jag fick reda på några dagar senare, som min vän inte hade uppmärksammat, var att det även hade kastats en bomb mot deras bil. Bomben hade varken skadat Franz eller hans fru och mannen som kastat bomben hade gjort ansats till att fly men misslyckats och gripits av polisen. En annan viktig sak som kom fram är att Svarta Handen har kopplingar till Serbien. Vad jag fortfarande undrar över är varför säkerheten knappt hade höjts då kungaparet anlände. Om det var i mitt land där jag bestämde hade jag sett till att säkerheten varit fenomenal med tanke på hur många människor det finns med egna åsikter, man vet aldrig hur långt en människa kan gå för att få som den vill.
Hur som helst är den 28 juli datumet då det hela började på riktigt. På grund av kopplingarna Svarta Handen har till Serbien förklarade Österike-Ungern krig mot Serbien detta datum. Dagen efter krigsförklaringen mot Serbien knackade det på dörren. När jag öppnade stod min granne utanför, jag kunde inte avgöra på hans min om det var något positivt eller negativt han hade att meddela, men längre hann jag inte tänka. Jag minns det hela så tydligt för plötsligt talade han med hög röst, han nästan skrek samtidigt som han nervöst stammade fram det han skulle säga."Klockan tolv har vi blivit beordrade att stå klara utanför våra hem, då kommer en stridsvagn och hämtar upp oss. Om vi inte är klara då...då vet jag inte vad som händer så för ditt eget bästa så ser du till att vara klar." Sedan vände han på klacken och gick. Jag kommer ihåg att jag stod kvar i dörröppningen flera minuter och lät det han hade sagt sjunka in. Kan detta verkligen vara sant, varför ska jag åka med en stridvagn? Hur kommer det sig att vi är med i kriget och i sådana fall, varför har jag inte hört något av detta innan? var mina första tankar. Klockan 12.01 befann jag mig i stridsvagnen tillsammans med ett tjugotal andra killar, alla med likadant frågande ansiktsuttryck. Vad är det som händer?
Varje gång jag blundar ser jag fortfarande besvikelsen min fru hade i sina ögon, jag minns hennes läppar mot mina och hennes sista ord ekar forfarande i mitt huvud. "Jag kommer alltid att älska dig Vladimir, om det blir en kille ska jag döpa honom efter dig." Med dessa orden ekandes i mitt huvud har jag nu börjat fundera på varför skotten i Sarajevo ägde rum. Princip och hans gäng visste, precis som jag och alla andra runt om i världen, att Europa varit oroligt ett tag med tanke på alliansbildandet och så vidare. De visste att en liten sak skulle komma att orsaka något stort men vad var orsaken till deras handlingar? Jag har fått en bild av att Princip och hans män sköt det Österike-Ungerska paret för att få fram en mening i det Serbien har sagt angående Bosniens frigörelse. Att det var Princip som blev den skyldige till brottet var bara en ren slump. Jag skulle vilja säga att skulden till brottet bär både Serbien och Österike-Ungern. De båda länderna har länge legat i en intern konflikt och ett sådant besök i det läget var inte den smartaste lösningen. Trots att det var Serbien som sköt var Österike-Ungern inte särkilt smarta de heller med tanke på besöket.
Som jag berättade i början sitter jag nu i ett tält. Jag som alla andra trodde att skotten i Sarajevo inte skulle leda till något stort, inte påverka hela Europa som det nu har gjort. Den följande veckan efter skotten kallas nämligen Svarta Veckan. Namnet låter otrevligt men det passar bra in med tanke på det som har inträffat den senaste veckan. Den 28 juli förklarade Österike-Ungern krig mot Serbien som jag har nämnt åtskilliga gånger, första augusti fick jag besked om att Tyskland förklarat krig mot Ryssland och den tredje augusti mot Frankrike. De jag har pratat med var väldigt chockade över krigsförklaringarna hit och dit men det var den fjärde augusti som alla blev som mest chockade då England förklarade krig mot Tyskland. Två dagar där efter förklarade Österike-Ungern krig mot Ryssland.
Jag har tidigare nämnt att jag var förvirrad när min granne gav mig beskedet angående soldat inkallningen. Vi har blivit informerade om en hemlig allians vi, Ryssland, har tillsammans med Serbien. Det var därför vi blev inkallade en dag efter skotten, mobiliseringen av vår armé hade då redan börjat för att i första hand hjälpa Serbien som vi då inte visste. Därför var vi såppas förberedda när Tyskland anföll vilket dem inte var beredda på. Trots att det har gått hyfsat bra än så länge är jag helt slut. Hur jag ska orka kämpa nästa gång vet jag inte och det är bara en tidsfråga innan vi måste ut och slåss igen.
Jag var smart på min tid men att kriget skulle hålla på så länge som det gjorde visste jag inte då. Att detta bara var början hade jag ingen aning om...
Källor:
Anteckningar - Veronica
Wow, du har fått med allt! grymt bra skriven hörru, att du förklara allt så detaljerat gör att man blir intresserad. Dina beskrivningar och känslor gör att man riktigt kan sätta sig in i situationen och se det framför sig. Trots att det är en så svår sak att förstå det där med krig har du fått en typ "synvinkel" som gör att man kan förstå. Bra jobbat stjärnan!
SvaraRadera