Kära Frankrike. Vi har idag, den 26 september 2008, hittat en dagbok skriven år 1919
av en Fransman som levde under första världskriget. En man som trotsade reglerna och räddade sitt eget liv.
Inte bara för min del, utan för hela världen. Det är fred. Äntligen.
Världen har förändrats under de här åren. De har bildats sju nya stater i världen. Lettland, Estland, Litauen, Finland, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Österrike- Ungern har blivit två små stater, Österrike och Ungern.
Jag har återhämtat mig bra. Jag har inte berättat om hur jag kom undan, det ska jag skriva. Hur det egentligen gick till.
Jag hittade en tändsticka. Jag funderade länge på vad jag skulle använda den till. Om det fanns något sätt att använda den till att rymma därifrån. Jag kom på det. Men jag fick offra min hand.
Sent den kvällen tände jag tändstickan. Jag sträckte upp min högra hand, jag är högerhänt, med ljuset tänt ovanför skyttegravens väggar. Tyskarna sköt mig i handen.
Det är ganska meningslöst att vara soldat om man inte kan skjuta. Så jag blev skickad till ett sjukhus i östra Paris, där jag blev liggande tills jag fick tillbaka musklerna i handleden. Jag blev personligt tränad tills jag lärde mig att skriva och jobba med vänster hand.
Jag är lycklig. Mitt hus i Frankrike är underbart, det ligger i en stad vid namn Cannes, vid kusten precis intill gränsen som skiljer Frankrike och Italien. Jag är inte ensam längre. Nej, om exakt 2 veckor och 5 dagar kommer jag att vara gift med min kusin, Adriana Louisé. Hon var min bästa barndomsvän, och vi växte upp tillsammans i det här huset på somrarna. Det var nog ödet som såg till att hon var och besökte huset i Cannes samtidigt som jag åkte för att bosätta mig där. Hon har nog växt till sig, Adriana. Den tuffa, spralliga tjejen som klädde sig i hängsle byxor och t- shirts från mitt minne har ersatts med en vacker, envis men samtidigt väldigt äventyrlig. Vi trivs bra tillsammans, och jag älskar henne. Jag älskar Frankrike. Jag älskar den nya världen som öppnats. Kanske kriget förde något gott med sig i alla fall. Världen ser ljus ut.
Kanske jämför jag bara med tiden under kriget, och inte som det såg ut före. Det ända som har förändrats är Europa, inte läget mellan länderna. De vill fortfarande ha mer än vad de har. Men jag tror att de har insett att just nu är läget som det är, alla har fått ut sin hämnd. Jag antar att det är hyfsat bra. Till och börja med. Kanske, att det någon dag kan bildas ett samarbete mellan länderna. Kanske, att det någon dag kan bildas en Europeisk Union.
Men nu. Nu är det som det är, och det räcker som det är.Det första Världskriget är över.
Pierre Monecau, 1919, Cannes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar