Efter de stora slagen och blodbaden i Verdun och Somme år 1916 var det många som var trötta på krig, det tärde på de inblandade, inte minst ekonomiskt. Flera gånger tidigare hade man försökt få ett slut på kriget, men det var alltid något som hindrade det. Men år 1918 gav man ändå freden en ärlig chans. I oktober och november 1918 var länderna tvungna att erkänna att ett fortsatt krig skulle få krigsnationerna på fall. Det var helt enkelt inte ekonomiskt lönsamt längre. Den 9 november samma år abdikerade den tyske kejsaren Vilhelm. Strax efteråt utropas Tyskland som republik. Bara tre dagar efter detta skedde, den 11 november, har alla länder undertecknat avtalet om vapenvila. Klockan elva samma dag inleds vapenstilleståndet mellan krigsländerna. Eftersom ingen längre vill kriga bestämmer man sig i januari 1919 för att samtala och hitta en kompromiss nationerna emellan. Den 18 januari 1919 öppnas fredskonferensen i den franska staden Versailles. Mötet handlar främst om en överenskommelse mellan Tyskland och dess största fiender, bland annat Frankrike, Storbritannien och USA.
Den 28 juni var alla länder överens om ett kommande fredsavtal - alla utom Tyskland. Men efter påtryckningar från de övriga länderna tvingades de att skriva på. Men det var inte bara Tyskland som inte fick precis som de ville. Frankrike fick vika sig för sitt förslag om ett delat Tyskland. Även för Japan och Italien blev fredsavtalet lite av en besvikelse. De blev inte tilldelade de territoriella vinster som de räknat med. Men Tyskland fick det värst av alla. Enligt avtalet skulle de betala en enorm skuld till de andra länderna. De blev också tvungna att lämna ifrån sig alla sina kolonier och en del landmassa. Stormakterna gjorde stora nedskärningar i den tyska försvarsmekanismen. Man ville undanröja Tyskland som ett framtida hot. Den militära styrkan minskades till 100 000 man och de förbjöds även att inneha tunga vapen och vissa stridsfordon.
Till råga på allt fick Tyskland skulden till kriget, det var, enligt de andra länderna, deras fel att kriget brutit ut fem år tidigare. Jag tycker att man behandlade Tyskland på fel sätt under fredsförhandlingarna i Versailles. Jag tycker beteendet som de andra stormakterna, främst Storbritannien och Frankrike, visade upp tyder på att de var rädda för Tyskland. Precis innan kriget tog sin början 1914 uppfattade stormakterna i Europa Tyskland som ett hot. Deras ekonomi och industri var på uppgång och de andra andra länderna ville inte att ännu ett land skulle bli till en stormakt. Man kan säga att de ville ha alla fördelar för sig själva. Under kriget var Tyskland en stormakt, men under fredsförhandlingarna hade de inte mycket att säga om eftersom det var många länder som var emot dem. Jag tror att dessa länder ville försäkra sig om att Tyskland inte skulle kunna resa sig till sin fulla briljans ännu en gång. Fast jag tror inte att det är bra att påverka ett land så mycket. Alla länder får uppleva bra och dåliga dagar och så är det bara. Om ett viktigt land plötsligt inte finns där det varit förut tror jag att själva balansen inom ekonomin, men även politiken rubbas. Även fast det kanske inte märktes de närmaste åren tror jag att Tysklands motståndare fick lida för sitt agerande längre fram på något sätt. Man kan jämföra det med vad som just nu håller på att hända med ekonomin i Europa. Italien är en mycket viktig nation inom euro-samarbetet, men de har på senare tid fått stora problem med sin ekonomi. Om ett land som Italien går i konkurs skulle det påverka hela valuta-samarbetet i en negativ riktning. I dagens samhälle, precis som under första världskriget, är vi beroende av varandra. Även fast vissa länder under kriget helst hade sett att de inte skulle behöva ha något med varandra att göra, var de kanske tvungna att inse att de var beroende av varandra och att det var viktigt att alla länder fick sin plats i samhället, vad det än gällde.
Efter kriget fick, som sagt, Tyskland skulden för kriget. Det är verkligen svårt att spekulera i vem som gjorde vad, och vad som ledde till vad. På sätt och vis kan jag hålla med om att Tyskland bidrog till att kriget bröt ut, eftersom det var de som anföll Frankrike. Men samtidigt var det Österrike-Ungern som började med att förklara krig mot Serbien. Jag tror att man tyckte att Tyskland startade kriget eftersom de var ett starkare land och att deras insatser därför gjorde större inverkan än Österrike-Ungerns. Fast i ett krig tycker jag samtidigt inte att man kan säga att ett ensamt land står för skulden. Jag förklarar vad jag menar genom ett exempel med två personer som bråkar. Om man bråkar med någon måste ju båda två vara aktiva för att bråket ska leva vidare. Om den ena står och säger fula saker till den ena, men den andra bara går där ifrån kommer bråket snart att ebba ut. Ifall båda istället skyller saker på varandra uppstår det en konflikt som båda vill vinna och i de flesta fall ger man sig inte förrän man själv har fått rätt. Precis på samma sätt måste det fungera i ett krig. I ett krig där flera länder är med och strider gör ju alla motstånd mot varandra, alla vill vinna och man gör allt vad man kan för att nå dit. Ofta kan det säkerligen bli så att striden bara blir värre och värre, man tar till allt grymmare vapen. Alla gör hemska saker och därför kan man inte skylla skulden till kriget på något enskilt land bara för att man inledde konflikten. Varje mord som begås måste ju straffas på likvärdigt sätt, oavsett om man kommer från Tyskland eller Frankrike exempelvis.
Jag tror inte att fredsslutet gjorde att alla länder blev helt sams igen. De allierade länderna i kriget kom antagligen bra överens. Tyskland, som tyckte att de blivit orättvist behandlade, var nog inte helt sams med de andra. Men eftersom de hade blivit fråntagna allt som de hade innan kriget kunde de inte göra något åt sin situation. Om de fortfarande haft en stark militär ställning hade de kanske övervägt att gå till anfall mot de andra länderna ytterligare en gång, som protest. Men även fast de var hjälplösa mot de andra länderna rent praktiskt tror jag att det brann en hämndlystnad inom många tyskar.
Precis efter kriget slutade tror jag att många länder kände sig tomma, som att de inte riktig kom ihåg hur det var att leva i fred. Man tog det nog lite lugnt den närmaste tiden efter kriget. Jag tror att krigsslutet kändes som en urladdning för vissa. Det var säkert svårt att försöka leva som vanligt igen. Men ingenting kunde ha varit som innan kriget. Något så omfattande sätter sina spår för många år framåt. Det var säkerligen en hel del människor som kände någon som stupat, eller i alla fall kände till någon som inte längre fann kvar. Jag tror att det var många som först efter krigets slut kunde inse vilken förödelse det hade varit. När man är mitt under något svårt kan det ofta vara svårt att få grepp om situationen och det är inte förrän efteråt som man verkligen kommer underfund med vad som skett. Men om man bortser från alla personliga öden och tänker på hur världen utvecklades globalt efter kriget, tror jag att återhämtningen gick relativt fort. Eftersom i stort sett alla länder som var med under första världskriget var väl utvecklade tror jag att det gick ganska smidigt att bygga upp sig igen. Trots att länderna hade det svårt rent ekonomiskt under kriget tror jag att det gick bra för med på grund av att de från början hade en stadig grund att stå på. Om man ser tillbaka på första världskriget från idag ser vi ju att det har gått bra för de allra flesta länderna som var det i kriget.
Källor
http://www.ne.se/lang/f%C3%B6rsta-v%C3%A4rldskriget?i_whole_article=true
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_v%C3%A4rldskriget
http://sv.wikipedia.org/wiki/Versaillesfreden
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.google.se%2Furl%3Fsa%3Dt%26rct%3Dj%26q%3D1a%2Bv%25C3%25A4rldskriget%2Bsammanfattning%26source%3Dweb%26cd%3D3%26ved%3D0CDMQFjAC%26url%3Dhttp%253A%252F%252Fwww.sjogy.nu%252Fdownload%252F18.27989da1123923f42b380001%252FArbetsh%2525C3%2525A4fte_WW%252BI.doc%26ei%3D3ULSTq-MC4bO4QTqt5kc%26usg%3DAFQjCNEMzdwDdeXKSXihdVDH3OTwMcuK_w%26cad%3Drja&h=3AQG-8nCN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar