30 december 1919
Om man jämför idag med för tre år sedan, är det här ett riktigt nyår. Ett nyår som man kan fira med sin familj, sina nära och kära utan att behöva oroa sig över något. Utan att behöva få ångest över att det snart är ännu ett år att kunna leva sig igenom med nya dagar och månader. Den stora klumpen har släppt ifrån ens inre, man har börjat leva mer som man gjorde innan krigstiderna samt börjat ta tillvara på tiden man har med varandra mer. Nu för tiden varken ser eller hör jag någon som klagar över något eller på någon, alla är så tacksamma över det dem har och tar tillvara på varenda sekund. Min egen familj har sammanfogats, min mor och far har kommit hem från Tyskland och kommer stanna här i Frankrike med oss tills döden skiljer oss åt. Det har dem lovat mig och min syster, vi kan inget mer än att lita på dem och leva varenda dag som om den vore ens sista.
Den 7 november hade det tyska högkvarteret i Spa telegraferat till fältherren, Foch, och bett om att få stilleståndsvillkoren. Samma dag kom det 5 delegater i en tysk bil med en vit flagga till den franska förposterna för att ta emot villkoren. Där ifrån åkte de vidare i en fransk bil, vidare med tåg med nedrullade gardiner så ingen skulle kunna ana att vilka dem var. Klockan var 22:00 när dem stannade och tyskarna visste inte vart dem befann sig rent geografiskt. Klockan 8:00 på morgonen där efter, fick de komma inför Foch som direkt, utan artighetsbetygelser frågade en utav tyskarna, Matthias Erzberger, om vad dem önskade. Han berättade då att dem var här för att mottaga deras förslag om vapenstillestånd. Foch frågade då om dem bad om vapenstillestånd och då svarade dem enbart ja. Den tyska delegationen fick under de följande 3 timmarna uppläst och översatt för sig villkoren för de 35 huvudparagraferna. Tyskarna hade 72 timmar på sig att antingen godta eller förkasta, alltså fram till den 11 november klockan 11:00.
Det var den 11 november, klockan 11:00 som alla strider upphörde, som om hela världen plötsligt stannade upp för att det hade gått för långt. Då den ryska revolutionen hade varit och den följande freden i Brest-Litovsk kom, drog sig Ryssland ur kriget. Det var även då som den tyska armén kunde avancera österut och samtidigt lösgöra stora mängder trupper för insatser på västfronten. Då anslöt sig även USA till enheten och sände över två miljoner man till Europa. 1918 lyckades den sista tyska offensiven pressa fram fronterna mot Paris, men de tyska trupperna hejdades och drevs tillbaka även denna gången. Efter en revolution i Tyskland begärde dem äntligen vapenvila. Tysklands kejsare Willhelm II tvingades avsäga sig tronen och flydde därför till Nederländerna. Man hade försökt länge att införa fred, genom Tysklands kejsare Willhelm. Han hade redan försökt året innan detta, 1917 alltså, med att kontakta sin släkting och försöka avsluta kriget men han fick dock inget svar. Ryssarna var mer intresserade av Konstantinopel och därmed få fri sjöväg till Medelhavet. De allierande hade lovat dem detta om de tillsammans kunde vinna kriget.
Tyskland vann inte kriget, det var Frankrike och Storbritannien som stod för vinsten. Jag tycker det är svårt att ta ställning till vem som är boven i detta dramat, eftersom jag endast är en sjuksköterska och inte har fått mer information kring kriget mer än via radion och från folk i min omgivning. Det är väldigt lätt att sitta och säga att om inte skottet i Sarajevo hade skett hade kriget aldrig uppstått... Men jag tror det är så mycket andra små detaljer som räknas in i kriget som folkmassor gått runt och hakat upp sig på, för att förr eller senare bli osams och starta ett krig. Alla är vi olika, tänker och agerar olika, det förvånar mig inte alls att det sker missförstånd mellan oss individer och att det förr eller senare blir krig. Sen kan man ha olika syner på ämnet krig, jag själv har väldigt svårt att acceptera folk som ligger och skjuter på varandra utan anledning, vilket jag tror de flesta människor också har svårt för. Man ska väl för tusan kunna lösa ett problem utan att behöva ta till våld, var det inte sådant man som barn fick lära sig utav sina föräldrar? När jag skriver detta blir jag så frustrerad och jag vill helst inte fortsätta skriva om kriget som varit, jag har sett tillräckligt inne på sjukhusavdelningarna och hört tillräckligt utav olika människor. Jag vill bara släppa det hemska minnet, gå vidare och ta varje dag som den kommer.
Hela Europa kommer och har redan förändrats efter detta krig. Om man börjar med att titta på fotografiska bilder som folk varit ute och fotograferat, ser man hur miljön, omgivningen och städerna har förstörts. Jag har framförallt fått se bilder från städerna Verdun och Somme, vilket jag ibland ångrar att jag gjorde. På bilderna ser man exakt hur folk torterades, hur folk kämpade i lervällingarna, hur folk sköt varandra och hur folk låg där på marken helt förstörda och döda. Staden Verdun är iprincip helt förstörd, det brukade vara en utav städerna man åkte till på somrarna när man var yngre. Om jag skaffar barn någon gång i framtiden kommer jag inte kunna ta mina barn till Verdun som mina föräldrar gjorde när jag var yngre, det kommer ta lång tid till återuppbyggnad av samhället.
Själva freden slöts under detta året, 1919. Rent geografiskt har det skett många omritningar på världskartan, sju nya stater har uppstått! Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Även det österrikiska kejsardömet har krymt till två småstater, Österrike och Ungern. I de stater som hade förloar har de flesta kejsarna fått avsättas eller avgå. I Ryssland segrade kommunisterna och bildade Sovjetunionen. För Tyskland blev fredsvillkoren mycket hårda, de skulle bland annat bli tvugna till att betala ett enormt skadestånd.
Jag hoppas och tror att min vän, Jaquline, kommer flytta tillbaka till Frankrike nu när det är fred igen. Det vore så skönt om hon kunde flytta tillbaka, att få någon att kunna prata om allt med och dela gamla minnen med. Det har jag saknat mest utav allt. Jag saknar och tänker på henne varje dag, vi har inte träffats på flera år och vi har knappt hörts av på flera år heller... Jag skäms över att jag inte har tagit mig i kragen för att göra ett försök till att kontakta henne igen, men det har inte varit lätt nu när det har varit krig. Jag får se till att göra det någon dag. Nu ska jag fortsätta fira det nya året med de personer jag älskar mest utav allt här på vår fina jord, glömma allt det hemska, minnas allt det underbara och ta allt som det kommer. Det löser sig!
Om man jämför idag med för tre år sedan, är det här ett riktigt nyår. Ett nyår som man kan fira med sin familj, sina nära och kära utan att behöva oroa sig över något. Utan att behöva få ångest över att det snart är ännu ett år att kunna leva sig igenom med nya dagar och månader. Den stora klumpen har släppt ifrån ens inre, man har börjat leva mer som man gjorde innan krigstiderna samt börjat ta tillvara på tiden man har med varandra mer. Nu för tiden varken ser eller hör jag någon som klagar över något eller på någon, alla är så tacksamma över det dem har och tar tillvara på varenda sekund. Min egen familj har sammanfogats, min mor och far har kommit hem från Tyskland och kommer stanna här i Frankrike med oss tills döden skiljer oss åt. Det har dem lovat mig och min syster, vi kan inget mer än att lita på dem och leva varenda dag som om den vore ens sista.
Den 7 november hade det tyska högkvarteret i Spa telegraferat till fältherren, Foch, och bett om att få stilleståndsvillkoren. Samma dag kom det 5 delegater i en tysk bil med en vit flagga till den franska förposterna för att ta emot villkoren. Där ifrån åkte de vidare i en fransk bil, vidare med tåg med nedrullade gardiner så ingen skulle kunna ana att vilka dem var. Klockan var 22:00 när dem stannade och tyskarna visste inte vart dem befann sig rent geografiskt. Klockan 8:00 på morgonen där efter, fick de komma inför Foch som direkt, utan artighetsbetygelser frågade en utav tyskarna, Matthias Erzberger, om vad dem önskade. Han berättade då att dem var här för att mottaga deras förslag om vapenstillestånd. Foch frågade då om dem bad om vapenstillestånd och då svarade dem enbart ja. Den tyska delegationen fick under de följande 3 timmarna uppläst och översatt för sig villkoren för de 35 huvudparagraferna. Tyskarna hade 72 timmar på sig att antingen godta eller förkasta, alltså fram till den 11 november klockan 11:00.
Det var den 11 november, klockan 11:00 som alla strider upphörde, som om hela världen plötsligt stannade upp för att det hade gått för långt. Då den ryska revolutionen hade varit och den följande freden i Brest-Litovsk kom, drog sig Ryssland ur kriget. Det var även då som den tyska armén kunde avancera österut och samtidigt lösgöra stora mängder trupper för insatser på västfronten. Då anslöt sig även USA till enheten och sände över två miljoner man till Europa. 1918 lyckades den sista tyska offensiven pressa fram fronterna mot Paris, men de tyska trupperna hejdades och drevs tillbaka även denna gången. Efter en revolution i Tyskland begärde dem äntligen vapenvila. Tysklands kejsare Willhelm II tvingades avsäga sig tronen och flydde därför till Nederländerna. Man hade försökt länge att införa fred, genom Tysklands kejsare Willhelm. Han hade redan försökt året innan detta, 1917 alltså, med att kontakta sin släkting och försöka avsluta kriget men han fick dock inget svar. Ryssarna var mer intresserade av Konstantinopel och därmed få fri sjöväg till Medelhavet. De allierande hade lovat dem detta om de tillsammans kunde vinna kriget.
Tyskland vann inte kriget, det var Frankrike och Storbritannien som stod för vinsten. Jag tycker det är svårt att ta ställning till vem som är boven i detta dramat, eftersom jag endast är en sjuksköterska och inte har fått mer information kring kriget mer än via radion och från folk i min omgivning. Det är väldigt lätt att sitta och säga att om inte skottet i Sarajevo hade skett hade kriget aldrig uppstått... Men jag tror det är så mycket andra små detaljer som räknas in i kriget som folkmassor gått runt och hakat upp sig på, för att förr eller senare bli osams och starta ett krig. Alla är vi olika, tänker och agerar olika, det förvånar mig inte alls att det sker missförstånd mellan oss individer och att det förr eller senare blir krig. Sen kan man ha olika syner på ämnet krig, jag själv har väldigt svårt att acceptera folk som ligger och skjuter på varandra utan anledning, vilket jag tror de flesta människor också har svårt för. Man ska väl för tusan kunna lösa ett problem utan att behöva ta till våld, var det inte sådant man som barn fick lära sig utav sina föräldrar? När jag skriver detta blir jag så frustrerad och jag vill helst inte fortsätta skriva om kriget som varit, jag har sett tillräckligt inne på sjukhusavdelningarna och hört tillräckligt utav olika människor. Jag vill bara släppa det hemska minnet, gå vidare och ta varje dag som den kommer.
Hela Europa kommer och har redan förändrats efter detta krig. Om man börjar med att titta på fotografiska bilder som folk varit ute och fotograferat, ser man hur miljön, omgivningen och städerna har förstörts. Jag har framförallt fått se bilder från städerna Verdun och Somme, vilket jag ibland ångrar att jag gjorde. På bilderna ser man exakt hur folk torterades, hur folk kämpade i lervällingarna, hur folk sköt varandra och hur folk låg där på marken helt förstörda och döda. Staden Verdun är iprincip helt förstörd, det brukade vara en utav städerna man åkte till på somrarna när man var yngre. Om jag skaffar barn någon gång i framtiden kommer jag inte kunna ta mina barn till Verdun som mina föräldrar gjorde när jag var yngre, det kommer ta lång tid till återuppbyggnad av samhället.
Själva freden slöts under detta året, 1919. Rent geografiskt har det skett många omritningar på världskartan, sju nya stater har uppstått! Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Även det österrikiska kejsardömet har krymt till två småstater, Österrike och Ungern. I de stater som hade förloar har de flesta kejsarna fått avsättas eller avgå. I Ryssland segrade kommunisterna och bildade Sovjetunionen. För Tyskland blev fredsvillkoren mycket hårda, de skulle bland annat bli tvugna till att betala ett enormt skadestånd.
Jag hoppas och tror att min vän, Jaquline, kommer flytta tillbaka till Frankrike nu när det är fred igen. Det vore så skönt om hon kunde flytta tillbaka, att få någon att kunna prata om allt med och dela gamla minnen med. Det har jag saknat mest utav allt. Jag saknar och tänker på henne varje dag, vi har inte träffats på flera år och vi har knappt hörts av på flera år heller... Jag skäms över att jag inte har tagit mig i kragen för att göra ett försök till att kontakta henne igen, men det har inte varit lätt nu när det har varit krig. Jag får se till att göra det någon dag. Nu ska jag fortsätta fira det nya året med de personer jag älskar mest utav allt här på vår fina jord, glömma allt det hemska, minnas allt det underbara och ta allt som det kommer. Det löser sig!
KÄLLOR:http://sv.wikipedia.org/wiki/Vapenstillest%C3%A5ndet_i_Compi%C3%A8gneskogen_(1918)
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_v%C3%A4rldskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar