Hej,
Idag kom pappa hem med en bok , han sa att det var en "dagbok". En bok där jag kunde skriva och berätta om mig själv och mitt liv. Det är bäst att göra som pappa säger för annars blir han arg. Jag kommer ihåg en gång för några år sedan när min bror James skulle gå till affären och handla några småsaker som pappa behövde. Han kom hem flera timmar senare utan sakerna och av pengarna han hade fått med sig så fanns det inte ett öre kvar. Pappa blev jätte arg. Han blev helt röd i ansiktet och började skrika på James tills han började gråta.
Så det e bäst att jag göra som pappa säger och skriver i min nya dagbok. Jag heter Amy och är 15 år. Jag har långt tjockt brunt hår. Pappa säger att det är ett tyskt arv. Min mamma kommer från Tyskland. Hon flyttade hit till USA när hon hade träffat pappa. Men hela mammas familj bor kvar i Tyskland. Och Herman. Herman är mammas systers son och vi brukar brevväxla. Jag längtar efter breven från Herman. Det känns som om vi verkligen känner varandra som om han förstår mig. Vi skriver på tyska. Mamma har lärt mig det så jag pratar nästan flytande. Det tycker inte pappa om egentligen. Men mamma säger att jag i alla fall borde kunna förstå vad mina egna släktingar säger om jag nu någon gång skulle få chansen att träffa dom. Samtidigt som hennes blick drömmande letar sig ut igenom fönstret.
Det är den soligaste sommaren hittills i mitt korta liv och dom få molnen på den oftast blå himlen värkar vara de enda problemen. Den enda som saknades var James. James är min storebror och han hade precis tagit varvning när någon politiker beslutade att det skulle skickas flottsoldater till den Dominikanska republiken. Det är första gången vi är ifrån varandra. Jag saknar min bror men förstår varför han var tvungen att åka. USA är ett stort land och invånarna känner sig säkra nu så som dom inte gjort på flera år. "Det har inte vart en sådan har fridfull sommar sen jag var en liten palt. Om ens då" säger farfar. Farfar slogs i inbördeskriget. Han säger att det var det värsta han har varit med om men att det var ett måste för att det skulle bli bra i vårat land.
Pappas bror är politiker. Ibland så kommer han hit och så sitter han och pappa och diskutera politik hela kvällen. Jag brukar sitta under trappan och lyssna. Men jag förstår inte alltid vad dom säger eller menar.
Igår var en sådan kväll. Dom diskuterade Europa. Farbror sa att USA borde skaffa sig mera makt och en ännu starkare militär. Pappa höll inte med. Han menade att vi redan hade en väldigt överlägsen militär och att vi skulle satsa på allianser och medling. Det var ofta så, att dom inte var överens. Och så brukade dom sitta och argumentera för sin sak hela kvällen. Men igår så lade sig farfar i. "Krig är aldrig bra, det har vi fått nog av i det här landet". Sen så var det slut diskuterat. För om farfar säger nått då är det så.
Men nu så hör jag mamma ropa jag måste gå och se vad hon vill.
Det är den soligaste sommaren hittills i mitt korta liv och dom få molnen på den oftast blå himlen värkar vara de enda problemen. Den enda som saknades var James. James är min storebror och han hade precis tagit varvning när någon politiker beslutade att det skulle skickas flottsoldater till den Dominikanska republiken. Det är första gången vi är ifrån varandra. Jag saknar min bror men förstår varför han var tvungen att åka. USA är ett stort land och invånarna känner sig säkra nu så som dom inte gjort på flera år. "Det har inte vart en sådan har fridfull sommar sen jag var en liten palt. Om ens då" säger farfar. Farfar slogs i inbördeskriget. Han säger att det var det värsta han har varit med om men att det var ett måste för att det skulle bli bra i vårat land.
Pappas bror är politiker. Ibland så kommer han hit och så sitter han och pappa och diskutera politik hela kvällen. Jag brukar sitta under trappan och lyssna. Men jag förstår inte alltid vad dom säger eller menar.
Igår var en sådan kväll. Dom diskuterade Europa. Farbror sa att USA borde skaffa sig mera makt och en ännu starkare militär. Pappa höll inte med. Han menade att vi redan hade en väldigt överlägsen militär och att vi skulle satsa på allianser och medling. Det var ofta så, att dom inte var överens. Och så brukade dom sitta och argumentera för sin sak hela kvällen. Men igår så lade sig farfar i. "Krig är aldrig bra, det har vi fått nog av i det här landet". Sen så var det slut diskuterat. För om farfar säger nått då är det så.
Men nu så hör jag mamma ropa jag måste gå och se vad hon vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar