torsdag 24 november 2011

Uppgift 4 - Fanny :)

Kriget är slut.

Fred har uppstått.

Det har gått 5 år sedan kronprinsen av Österrike- Ungern blev skjuten och alla händelser började. Jag är lättad över att allting som har satte press på hela landet har nu dock nu blivit ett minne. Jag minns stunden när vi öppnade brevet med dödsbeskeden från min far och Allan.

Kära Familjen Doré

Vi har tyvärr ett meddelande att berätta att Alexandér- och Allan Doré har avlidit den 14/6-1915 Alexandér avled på förmiddagen i truppens sjukhustält, och senare dog Allan ute på fältet. Vi beklagar sorgen för era familjemedlemmar.


Brevet fick vi för 3år sedan. Den dagen kommer jag aldrig att glömma, tårarna som rann ner för våra kinder var oändliga. Men nu har sorgen gått över, jag minns en massa minnen med mig och min far, mitt liv har förändrats på grund av det men det har förändrats bra också. Fred är det alla håller på att snacka om runt i staden och alla är lyckliga för att kriget har tagit sitt slut. I början på det nya året 1919 samlades ledarna för de ledande makterna i kriget och tog ett beslut om fred. Alla förklarade och diskuterade att allting var Tysklands fel i kriget. Jag håller med dem, men om man tänker långsiktigt så behöver det ju inte vara Tyskarnas fel. Det kan vara Rysslands fel att de samarbetade med Serbien och efter det blev Serbien anklagad för mordet på Österrike - Ungerns Kronprins. En lång historia som har nått sitt slut.

Jag tror att Tyskarna inte blev nog så nöjda med beslutet om att dem förlorade sina kolonier och blev stämplade. När kriget var igång var sjukhusen överfulla av en massa skadade soldater/människor. Nu när det är fredoch det är inte inte fullt så mycket folk. På Paris sjukhus är det nästan inga soldater kvar. Varje morgon kommer en familjemedlem och hälsar på de sjuka. Själv får jag ganska mycket uppmärksamhet här på sjukhuset eftersom jag är yngst. Det är nog ganska få personer som inte har varit med i kriget som befinner sig här. Dem har nog blivit sjuka som jag. Just nu är det sent på kvällen och alla sover i detta tysta rummet, utom jag. Det är en matbrist i hela landet just nu. Det är nog mest det politikerna förvirrade just nu. Matbristen beror ju på kriget, mat till soldaterna som var ute och krigade. varje dag nu har jag tänkt på framtiden, som Tänk om kriget börjar om eller att ett nytt större krig brister ut. Man har gott om tid här på sjukhuset, ingen av läkarna vet riktigt vilken sjukdom jag har fått. Därför får jag bara ligga stilla i min sjukhus säng hela dagarna. Jag ligger oftast och tänker på kriget och hur det har löst sig.

Tyskarna har blivit som världens fiender, dem fick inte vara närvarande på fredsavtalet och dem blev hårt straffade. en stor summa pengar, en så stor summa som jag aldrig skulle kunna föreställa mig. Det är tufft nu för alla efter kriget, alla hårt drabbade länder har fått en kris av något slag och med det menar jag speciellt Tyskland. Men som sagt, nu är det fred på jorden och jag hoppas att aldrig freden kommer att upphöra. Mänskligheten är bättre än så här det vet jag! Att starta ett nytt krig vore helt meningslöst. Jag vill ha fred förevigt.
je veux la paix pour toujours....



Detta är ett utdrag och minne ifrån Adrien Dorés dagbok. Adrien avled i natten mellan den 23 - 24 november 1919, ca 22år gammal på Paris sjukhus. Nous vous aimons et vous serez toujours dans nos coeurs. - Vi älskar dig och du kommer alltid finnas i våra hjärtan.
☆- 5 juni 1897 - 24 november 1919


Källor:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar