Kära dagbok!
Dag för dag som går, sätter jag på min gamla radio. Jag lyssnar över vad som har hänt. Det är hemskt att gå igenom det här. Denna veckan har varit ganska lugn måste jag säga och igår berättade de att de tror att det har blivit fred. Det är inte många som dött denna veckan, som andra veckor, de rabblar upp alla dödsannonser varje dag. Några veckor efter min man skickat brevet, ropades hans namn upp. Jag blev mycket förtvivlad och kände att jag ville dö. Men jag gav inte upp, och det ska jag inte göra nu heller. Jag visste att det var en stor chans att han skulle dö, det hade han sagt. Men man kan ju alltid hoppas, och när det väl händer, hamnar man i ett chocktillstånd. Jag lyssnade inte så noga på de andra namnen, men plötsligt när jag hörde min mans namn, då lyssnade jag, eller jag kan inte riktigt förklara, men jag blev chockerad, jag började gråta efter jag förstått över vad som verkligen hänt. Jag saknar honom, han dog 1916, när USA gick in i kriget. Nu är det årtalet 1919, jag lever fortfarande och det gör även min son Matteus är fyra år, så stor och söt är han. Jag önskar att jag kunde ge honom mer, jag har väldigt ont om mat och pengar. Även fast jag börjat mitt jobb som sjuksköterska får jag inte mycket betalt. Jag vill ha mer än vad jag får, fast det tror jag alla känner. Jag jobbar otroligt mycket, Matteus hänger med till sjukhuset när jag jobbar. Var ska han annars ta vägen!? Jag lämnar honom aldrig ensam.
Nu måste jag i alla fall återgå till vad de har sagt på radion om mer vad som har hänt. Denna freden som de har pratat om, heter ”versaillesfreden”, det är ett fredsavtal mellan detta krigets segermakter och det besegrade Tyskland. Detta avtal undertecknades 28 juni 1919 i ett slott utanför Paris som heter Versailles. I detta avtal bestämdes det att Tyskland skulle ge upp landområden och Rhenområdet. Rhenområdet bestämdes det att det skulle skötas av Frankrike. Rhenområdet hade varit Tysklands industriella centrum. Avtalet sa också att Tysklands armé skulle minskas och att det var de som var hela skulden till första världskriget.
Detta värlskriget har varit en stor katastrof, det var över 8 miljoner människor som dog. Det är svårt att förstå, jag menar det är bara människor, och de borde inte förtjäna att dö som unga. Nu när frederna har slutits, ska Europas karta ritas om. Det är sju nya stater som uppstått, dessa länder heter: Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Det österrikiska kejsardömet har krympt till två småstater nu, Österrike och Ungern.
För Tyskland blir fredsvillkoren väldigt hårda. De ska betala ett stort skadestånd. Andra vill strypa deras ekonomi för att de hade varit med och startat första världskriget. De håller på att stänga deras fabriker och Tyskland förlorar sina kolonier. Eftersom andra länder gör såhär mot Tyskland, så skulle det inte förvåna mig om Tyskland försöker starta ett till krig, men det hoppas jag inte, för det vill jag inte vara med om. Men om jag har klarat mig igenom detta kriget klarar jag mig igenom det andra. Fast man vet ju aldrig.
Nu är det fred mellan alla länder, och allting är bra. Det känns så skönt, som en dans på rosor, ingen kan någonsin beskriva denna känslan. Nu vill jag bara leva mitt liv, alla dödsantal kan ingen person göra något åt, för det har redan hänt. Det är fruktansvärt. Men jag är glad att jag skrivit ner allt i min dagbok, så jag kan titta tillbaka i den om några år, jag kommer aldrig glömma hur allt har varit, när min son Matteus blir äldre ska jag berätta allt för honom. Jag funderar på att skicka ett brev till min kära vän Juliette och se hur hon mår nu efter kriget, hoppas hon fortfarande lever och att vi kan träffas snart. Jag funderar till och med att flytta tillbaka till Frankrike, nu när ändå allt är över och min man inte lever längre. Jag trivs så mycket där!
Kramar till min dagbok och son som har hjälp mig i gott och ont. Jag älskar er båda! Om inte detta kriget skulle brutit ut, då skulle min man levt och allt skulle varit bra, kanske till och med bättre ekonomiskt. Vem vet!? Men nu är det kväll och jag ska lägga min son och jag tänkte också sova. Godnatt!
Källor:
http://www.ne.se/enkel/versaillesfreden
http://www.ne.se/enkel/f%C3%B6rsta-v%C3%A4rldskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar