31 december 1916
Det har nu gått cirka 2 år sedan jag skrev här sist. Tiden efter mitt senaste inlägg har varit helt snurrig, förvirrande och framför allt händelserik. Jag förstår fortfarande inte hur skottet i Sarajevo har kunnat starta igång ett stort världskrig. Min övertygelse om att det skulle vara som bortblåst inom några veckor var något som jag hade väldigt fel om! Veckan efter skottet hade skett, inleddes istället den tid som kallas för Svarta veckan.
Det var då som det stora världskriget startades igång. Först då anklagade Österrike Serbien för mord. Österrike medverkade i en polisutredning om mordet men svaret från Serbien skulle dem inte få förens inom 48 timmar. Den 25 juli fick Österrike-Ungern svar från Serbien att Serbien var skyldiga till detta mordet. Den 28 juli förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien. Österrike hade stöd från Tyskland och Serbien hade stöd av Ryssland, ryssarna hade även Frankrike och Storbritannien på sin sida. Tyskarna hade Italien på sin sida. Den 29 juli började Tyskland att mobilisera sina styrkor och dagen efter började även Ryssland mobilisera sina styrkor. Knappt några dagar efter dessa händelser, 4 augusti, förklarade Tyskland krig mot Storbritannien.
Det är efter dessa händelser som världskriget varit igång i snart 2 års tid och just nu känns det som om det aldrig kommer ta slut. Imorgon inleds ett nytt år med nya dagar och månader att leva sig igenom. Försöka kan man ju alltid göra... För några år sedan firade jag och min familj alltid nyårsafton varenda år, nu har den 31 december ingen betydelse längre. Att överleva detta stora världskrig ligger så djupt inträngt i folks tankar och ingen kommer kunna rubba dem tankarna förens kriget är över. Kunna minnas tillbaka till den tid då allt var frid och fröjd, då det inte fanns något krig att oroa sig över dag in och dag ut, är väldigt viktigt att kunna göra. Man får inte glömma det man har upplevt en gång i tiden, när man väl ser kriget med egna ögon som detta, är varenda sekund man upplevt värd guld.
Mitt liv har förändrats något radikalt den senaste tiden, jag jobbar mer än vad min kropp tål då det är väldigt många skadade människor som kommer in på våra avdelningar på sjukhuset. Jag har behövt jobba mycket mer eftersom alla sjuksköterskor behövs nu när det är krigstider. Mina kvällar spenderas för det mesta på sjukhuset och jag varken äter eller sover som jag ska, men jag kämpar vidare och försöker tänka så positivt som det bara går. För att göra detta brukar jag tänka på hur skönt det kommer vara när kriget väl är slut.
Mina kollegor på sjukhuset verkar vara helt orädda för kriget, som om dem inte vågar prata om vad som egentligen händer utanför våra sjukhusfönster, som om dem inte vill erkänna vad som egentligen håller på där ute bakom persiennerna. Ibland känner jag mig riktigt ensam och har ingen annan att prata med mer än min syster, alla andra är så inne med sitt och och vill helst inte prata alls. De flesta är nog rätt så förstörda i psyket efter alla dessa händelser, vilket jag också skulle varit om jag inte har haft den positiva tanken inom mig. För allt blir så mycket lättare om man tänker positivt, inte sant?
Den 21 februari 1916 hände något oerhört skrämmande i en utav våra viktigaste städer i vårat land. Slaget vid Verdun kallas den förskräckliga händelsen. Verdun är en stad som ligger en rätt lång bit ifrån Paris där jag själv bor och jag är väldigt glad över att jag inte befann mig i Verdun den dagen. Jag minns att det var sent på kvällen och solen höll på att gå ner över det vackra vinter landskapet. Vi hade som vanligt väldigt mycket att göra på sjukhuset men denna kvällen kunde jag faktiskt få åka med en snäll kollega, vars betjänt kunde skjutsa mig hem. När jag väl var hemma slog jag på radion och lyssnade på den härliga kvällsmusiken som spelades varenda kväll innan sändningen avslutades. Eftersom det var sent på kvällen var det mörkt ute, men snön på gatorna lös upp hela landskapet vilket gjorde allt så mycker mer fridfullare. Min favoritlåt spelades på radion men så plötsligt avbröts låten med en nyhetssändning. Det var nog det hemskaste avbrottet någonsin, dem sa att Tyskland höll på att anfalla den franska armén i staden Verdun! Tyskland hade fått uppfattningen av att fransmännens stridsvilja hade avtagit samt att deras moral hade sjunkit. Deras tankar om detta var att intagandet av ett starkt fäste skulle innebära att hela det franska försvaret skulle falla ihop. Därför hade dem valt att attackera den befästa staden Verdun eftersom denna staden hade sedan 1600-talet, varit en symbol över det franska försvaret.
Den tyska offensiven hade börjat med att avlossa ett skott från en av Krupps 380mm fartygskanoner, vilket även gav resultat för tyskarna. Skottet träffade katedralen i Verdun på nära 32 km bort. Kriget startade och den oskyldiga staden bombaderades. Under en lång tid kunde man följa alla händelser som hände i Verdun via radion, man trodde först att slaget verkade förlorat för fransmännen. Men Frankrikes förstärkningar anlände och fransmännen började sätta upp nya försvarslinjer och tyskarnas anfall mattades allt mer av. Tyskarna inledde även en luftstrid som pågick en lång tid, men striderna nere på marken fortsatte med allt högre tempo. Det hade gått månader med anfall från båda sidorna, men tillslut lyckades de franska trupperna att driva tillbaka tyskarna till de positioner de haft innan attacken.
Slaget vid Verdun pågick från den 21 februari 1916 till den 18 december samma år. Det var en lång tid med många radioavbrott under musiksändningarna och varje gång det avbröts i radioapparaten på sjukhuset samlades vi i ett litet gäng för att ta del av vad som händer i vårat land. När musiken senare sattes igång efter avbrottet gick mina kollegor iväg utan att säga ett knyst, som vanlig med andra ord.
Under den långa tiden vid slaget vid Verdun hann vi få in dussintals med skadade patienter som inte hade kunnat få tillgång till vård i närheten av Verdun. Därför hade de skadade soldaterna eller annat folk fått åka till Paris för att få vård hos oss. Jag minns en speciell patient som kom in till oss, en patient som jag själv skulle få arbeta med. Han var mycket skadad och på sin höger arm hade han ett helt öppet sår som man nästan kunde se rakt igenom. Det var som att kunna se igenom hans själ, vilket fick mig till att tänka efter på varför jag egentligen hade valt att arbeta med detta.
Jag blev så manad till att hjälpa honom, han låg på britsen helt söndersliten. Det var inte bara armen som var skadad, hans ena ben hade blivit förlamat och han kunde knappt röra sina fingrar på vänster handen. Han hade en stor bula mitt i bakhuvudet samt hade han brutit sitt näsben. Där låg han på britsen och kunde inget göra med den burna sorgen han hade i sin blick. Men jag fick arbeta med honom och jag hjälpte honom så att han mådde bättre, han blev dock inte helt återställd. Eftersom han hade brutit sitt näsben kunde man inget göra, det kunde inte läka till det normala igen samt att hans ena ben fortfarande var förlamat. Såret på armen läkte mycket fint och hans fingrar hade bara fått en rejäl smäll som senare hade läkt inom några veckor.
Detta pågick under en längre tid, skadade personer kom in på våra avdelningar och allt fler radioavbrott avbröt kvällsmusiken. Samma sak hände fast i staden Somme, den 1 juli samma år startades ett krig i Somme och avslutades den 18 november 1916. Detta slaget bestod av en offensiv av den brittiska och franska armén mot den tyska armén som sedan man invaderat Frankrike i augusti 1914 ockuperat stora delar utav vårat land. Detta slaget var ett utav de största slagen under detta stora världskrig. Denna hösten, då kriget hade sakta börjat avta i Somme, hade ungefär 1,5 miljoner man dödats har dem kommit fram till. Det gjorde detta slaget till ett utav de blodigaste slagen någonsin.
För att sammanfatta alla dessa händelser, kriget längs västfronten, kan man säga att detta kriget var helt meningslöst. Dem krigade och krigade, dödade och dödade, förlorade och förlorade ännu mera. För att göra det enklare att kunna förstå hur kriget gick till, skulle man kunna säga att om man tänker sig en lång korridor. I ena änden ligger Frankrike, och i den andra ligger Tyskland. Sen låg dem och sköt på varandra konstant fram och tillbaka, utan någon anledning. Folk dog som flugor, en efter en. Men folk dog inte bara för att dem blivit ihjäl skjutna. Eftersom dem hoppade upp, attackerade och hoppade ner i sina skyttegravar varenda dag, blev skyttegravarna deras egna gravar om man hade otur. Vädret påverkade väldigt många soldater så det blev så mycket lera i skyttegravarna att vissa kvävdes utav den och till och med dog.
Jag hoppas verkligen att min mamma och pappa har det bra och har klarat sig borta i Tyskland trots alla omständigheter. Själv har jag inte hört någonting ifrån dem denna månaden, men jag får vara glad över att jag och min syster har klarat oss igenom kriget än så länge. Jag hoppas verkligen att kriget snart funnit sitt slut så att allt kan bli frid och fröjd igen, även fast allt egentligen aldrig kommer bli frid och fröjd normalt igen...
KÄLLOR:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Verdun
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Somme
Det har nu gått cirka 2 år sedan jag skrev här sist. Tiden efter mitt senaste inlägg har varit helt snurrig, förvirrande och framför allt händelserik. Jag förstår fortfarande inte hur skottet i Sarajevo har kunnat starta igång ett stort världskrig. Min övertygelse om att det skulle vara som bortblåst inom några veckor var något som jag hade väldigt fel om! Veckan efter skottet hade skett, inleddes istället den tid som kallas för Svarta veckan.
Det var då som det stora världskriget startades igång. Först då anklagade Österrike Serbien för mord. Österrike medverkade i en polisutredning om mordet men svaret från Serbien skulle dem inte få förens inom 48 timmar. Den 25 juli fick Österrike-Ungern svar från Serbien att Serbien var skyldiga till detta mordet. Den 28 juli förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien. Österrike hade stöd från Tyskland och Serbien hade stöd av Ryssland, ryssarna hade även Frankrike och Storbritannien på sin sida. Tyskarna hade Italien på sin sida. Den 29 juli började Tyskland att mobilisera sina styrkor och dagen efter började även Ryssland mobilisera sina styrkor. Knappt några dagar efter dessa händelser, 4 augusti, förklarade Tyskland krig mot Storbritannien.
Det är efter dessa händelser som världskriget varit igång i snart 2 års tid och just nu känns det som om det aldrig kommer ta slut. Imorgon inleds ett nytt år med nya dagar och månader att leva sig igenom. Försöka kan man ju alltid göra... För några år sedan firade jag och min familj alltid nyårsafton varenda år, nu har den 31 december ingen betydelse längre. Att överleva detta stora världskrig ligger så djupt inträngt i folks tankar och ingen kommer kunna rubba dem tankarna förens kriget är över. Kunna minnas tillbaka till den tid då allt var frid och fröjd, då det inte fanns något krig att oroa sig över dag in och dag ut, är väldigt viktigt att kunna göra. Man får inte glömma det man har upplevt en gång i tiden, när man väl ser kriget med egna ögon som detta, är varenda sekund man upplevt värd guld.
Mitt liv har förändrats något radikalt den senaste tiden, jag jobbar mer än vad min kropp tål då det är väldigt många skadade människor som kommer in på våra avdelningar på sjukhuset. Jag har behövt jobba mycket mer eftersom alla sjuksköterskor behövs nu när det är krigstider. Mina kvällar spenderas för det mesta på sjukhuset och jag varken äter eller sover som jag ska, men jag kämpar vidare och försöker tänka så positivt som det bara går. För att göra detta brukar jag tänka på hur skönt det kommer vara när kriget väl är slut.
Mina kollegor på sjukhuset verkar vara helt orädda för kriget, som om dem inte vågar prata om vad som egentligen händer utanför våra sjukhusfönster, som om dem inte vill erkänna vad som egentligen håller på där ute bakom persiennerna. Ibland känner jag mig riktigt ensam och har ingen annan att prata med mer än min syster, alla andra är så inne med sitt och och vill helst inte prata alls. De flesta är nog rätt så förstörda i psyket efter alla dessa händelser, vilket jag också skulle varit om jag inte har haft den positiva tanken inom mig. För allt blir så mycket lättare om man tänker positivt, inte sant?
Den 21 februari 1916 hände något oerhört skrämmande i en utav våra viktigaste städer i vårat land. Slaget vid Verdun kallas den förskräckliga händelsen. Verdun är en stad som ligger en rätt lång bit ifrån Paris där jag själv bor och jag är väldigt glad över att jag inte befann mig i Verdun den dagen. Jag minns att det var sent på kvällen och solen höll på att gå ner över det vackra vinter landskapet. Vi hade som vanligt väldigt mycket att göra på sjukhuset men denna kvällen kunde jag faktiskt få åka med en snäll kollega, vars betjänt kunde skjutsa mig hem. När jag väl var hemma slog jag på radion och lyssnade på den härliga kvällsmusiken som spelades varenda kväll innan sändningen avslutades. Eftersom det var sent på kvällen var det mörkt ute, men snön på gatorna lös upp hela landskapet vilket gjorde allt så mycker mer fridfullare. Min favoritlåt spelades på radion men så plötsligt avbröts låten med en nyhetssändning. Det var nog det hemskaste avbrottet någonsin, dem sa att Tyskland höll på att anfalla den franska armén i staden Verdun! Tyskland hade fått uppfattningen av att fransmännens stridsvilja hade avtagit samt att deras moral hade sjunkit. Deras tankar om detta var att intagandet av ett starkt fäste skulle innebära att hela det franska försvaret skulle falla ihop. Därför hade dem valt att attackera den befästa staden Verdun eftersom denna staden hade sedan 1600-talet, varit en symbol över det franska försvaret.
Den tyska offensiven hade börjat med att avlossa ett skott från en av Krupps 380mm fartygskanoner, vilket även gav resultat för tyskarna. Skottet träffade katedralen i Verdun på nära 32 km bort. Kriget startade och den oskyldiga staden bombaderades. Under en lång tid kunde man följa alla händelser som hände i Verdun via radion, man trodde först att slaget verkade förlorat för fransmännen. Men Frankrikes förstärkningar anlände och fransmännen började sätta upp nya försvarslinjer och tyskarnas anfall mattades allt mer av. Tyskarna inledde även en luftstrid som pågick en lång tid, men striderna nere på marken fortsatte med allt högre tempo. Det hade gått månader med anfall från båda sidorna, men tillslut lyckades de franska trupperna att driva tillbaka tyskarna till de positioner de haft innan attacken.
Slaget vid Verdun pågick från den 21 februari 1916 till den 18 december samma år. Det var en lång tid med många radioavbrott under musiksändningarna och varje gång det avbröts i radioapparaten på sjukhuset samlades vi i ett litet gäng för att ta del av vad som händer i vårat land. När musiken senare sattes igång efter avbrottet gick mina kollegor iväg utan att säga ett knyst, som vanlig med andra ord.
Under den långa tiden vid slaget vid Verdun hann vi få in dussintals med skadade patienter som inte hade kunnat få tillgång till vård i närheten av Verdun. Därför hade de skadade soldaterna eller annat folk fått åka till Paris för att få vård hos oss. Jag minns en speciell patient som kom in till oss, en patient som jag själv skulle få arbeta med. Han var mycket skadad och på sin höger arm hade han ett helt öppet sår som man nästan kunde se rakt igenom. Det var som att kunna se igenom hans själ, vilket fick mig till att tänka efter på varför jag egentligen hade valt att arbeta med detta.
Jag blev så manad till att hjälpa honom, han låg på britsen helt söndersliten. Det var inte bara armen som var skadad, hans ena ben hade blivit förlamat och han kunde knappt röra sina fingrar på vänster handen. Han hade en stor bula mitt i bakhuvudet samt hade han brutit sitt näsben. Där låg han på britsen och kunde inget göra med den burna sorgen han hade i sin blick. Men jag fick arbeta med honom och jag hjälpte honom så att han mådde bättre, han blev dock inte helt återställd. Eftersom han hade brutit sitt näsben kunde man inget göra, det kunde inte läka till det normala igen samt att hans ena ben fortfarande var förlamat. Såret på armen läkte mycket fint och hans fingrar hade bara fått en rejäl smäll som senare hade läkt inom några veckor.
Detta pågick under en längre tid, skadade personer kom in på våra avdelningar och allt fler radioavbrott avbröt kvällsmusiken. Samma sak hände fast i staden Somme, den 1 juli samma år startades ett krig i Somme och avslutades den 18 november 1916. Detta slaget bestod av en offensiv av den brittiska och franska armén mot den tyska armén som sedan man invaderat Frankrike i augusti 1914 ockuperat stora delar utav vårat land. Detta slaget var ett utav de största slagen under detta stora världskrig. Denna hösten, då kriget hade sakta börjat avta i Somme, hade ungefär 1,5 miljoner man dödats har dem kommit fram till. Det gjorde detta slaget till ett utav de blodigaste slagen någonsin.
För att sammanfatta alla dessa händelser, kriget längs västfronten, kan man säga att detta kriget var helt meningslöst. Dem krigade och krigade, dödade och dödade, förlorade och förlorade ännu mera. För att göra det enklare att kunna förstå hur kriget gick till, skulle man kunna säga att om man tänker sig en lång korridor. I ena änden ligger Frankrike, och i den andra ligger Tyskland. Sen låg dem och sköt på varandra konstant fram och tillbaka, utan någon anledning. Folk dog som flugor, en efter en. Men folk dog inte bara för att dem blivit ihjäl skjutna. Eftersom dem hoppade upp, attackerade och hoppade ner i sina skyttegravar varenda dag, blev skyttegravarna deras egna gravar om man hade otur. Vädret påverkade väldigt många soldater så det blev så mycket lera i skyttegravarna att vissa kvävdes utav den och till och med dog.
Jag hoppas verkligen att min mamma och pappa har det bra och har klarat sig borta i Tyskland trots alla omständigheter. Själv har jag inte hört någonting ifrån dem denna månaden, men jag får vara glad över att jag och min syster har klarat oss igenom kriget än så länge. Jag hoppas verkligen att kriget snart funnit sitt slut så att allt kan bli frid och fröjd igen, även fast allt egentligen aldrig kommer bli frid och fröjd normalt igen...
KÄLLOR:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Verdun
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Somme
Jag har inte läst hela inlägget, men det jag har läst låter bra! Du skulle kunna vara med i Guinnes Rekordbok - världens längsta blogginlägg :)
SvaraRadera